To know that this is one of those nights when you're on your own, is one thing. To know that, and also starting to accept that fact, is an other. I don't know what's best. Either to hide behind shades, or hiding from oneself. I guess I would prefer the shades by now.
I'm deeply grateful for getting rid of a lot of shit, I am a way more stronger person today than I ever thought I would be. It's not enough though and it bugs me because right now I'm doing my best and more than that. People are slowing me down and I hate it.
It's one of those nights when I get reminded that this is kind of complicated and right now, no one can tell me anything I don't already know. I have to be my own supervisor, completely.
I have to be superior.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Alla är ensamma, alla får sköta om sig själv. Man lever och dör ensam. Men man kan alltid få stöd och förståelse från de som står en nära. Det hjälper att veta ibland. Lite iallafall. Ett tag. Sen behöver man väl en kram.
Nej, det där stämmer inte dikdik. Det är lättare för mig att resonera så men det här är inte helt okomplicerat. Om folk står en nära så är man inte ensam, i ordets rätta bemärkelse. Att man måste lära sig att sköta sitt eget är en helt annan sak, det kallas för självständighet och det är inget jag råder brist på.
Men att alla är ensamma är, tycker jag, ett väldigt väldigt cyniskt och simpelt sätt att komma bort från det faktiska "problemet". Jag tänker precis så där när jag är sjukt nere och bara skulle vilja försvinna från allt. Jag tänkte så där konstant för några år sedan men jag har gått vidare ur det tänket.
Post a Comment