Gick strax efter fyra på morgonen i söndags i Falkenberg på blöt kullersten. Käkade mos vid torggrillen med S efter en blöt och mestadels trevlig utekväll i hemstaden, och sedan skulle jag gå till A då jag lovat sova hos henne.
S hann berätta en sak innan jag gick på den jävla kullerstenen med något matta men bestämda steg, en sak som bekräftade att den där respekten ändå lyste med sin frånvaro. Precis som jag visste och sade att den gjorde. Jag avskyr fega människor, och Hon tycks vara livrädd för mig nu, rädd för att inleda någon form av konflikt med mig. Ändå behandlar hon mig respektlöst. I början blev jag upprörd men när jag nu börjar förstå att det är en skitsak för mig när allt kommer kring så låter jag det bara passera. Jag är cool med det men det finns inte längre plats för oss att vara vänner. Dessutom har jag varken tid eller ork att spendera på sådan jävla skit.
En stund senare satt jag i A's fåtölj med ett glas vitt i handen och hade grava poblem med att hålla mig vaken. Somnade till slut i hennes soffa med jackan på.
Jag måste verkligen sova fler timmar.
Idag lämnade P Sverige. Det är jobbigt, men nu börjar jag förstå att jag är fri - att jag varit fri hela tiden. Helst av allt så hade jag hållit mig borta från andra och fortsätta som innan. Att låta den enda som gör mig glad vara P.
Jag måste göra mig sjäv den här tjänsten, för första gången. Han är borta och jag är här. Fri.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment