Varma stormar

Jag börjar vänja mig vid att leva i total förvirring nu. Det är liksom aldrig något som är riktigt på det klara men det kanske är precis så det skall vara också. Att utvärdera föregående veckor känns alltid som ett jäkla forskningsprojekt och jag vet inte om det är nödvändigt egentligen, men ibland behöver jag i stilla ro reda ut lite saker som händer runt omkring mig. Det är kanske bara att låta det flöda som allt annat.

Jag saknar honom något fruktansvärt. Snart är han på andra sidan Atlanten och det finns inte så mycket att göra åt saken. Eller rättare sagt – inget. Det måste bli så här, för det är dålig timing som fan och att följa sina drömmar är så mycket mer än en flyktig liten korttidsromans. Jag önskar att jag fanns med i någons drömmar någon gång. Att jag var en del av en plan som åtminstone sträcker sig något eller några år framåt. Det vore synnerligen trevligt.

Jag kände mig inte hämmad med honom. Jag tror att han lyckades ta fram några av de bästa sidorna hos mig. Vi hade fruktansvärt roligt, han fick mig att skratta och trycka min kind mot hans lite när som, för nära honom var allt jag ville vara. Hans ambitioner och drivkraft inspirerade mig och att han har ADD var bara ytterligare en charmig liten detalj med honom.

Det största dilemmat, egentligen, är att jag inte riktigt vet om det är personen jag föll för, eller sammanhanget. Jag har inte träffat någon på ungefär sex månader, och dessförinnan var det bara trassel och inte alls något värt att nämna. Jag valde för sex månader sedan att vara själv ett tag och det gick bra. Det har känts bra om än något ensamt. Givetvis faller jag då direkt när någon stormar in i mitt liv, är bäst och ger mig närhet, trygghet, värme och en hand att hålla. Kanske är det inte värt att analysera huruvida det är personen eller sammanhanget som gör mig alldeles varm men även bedövad i kroppen. Jag vet i alla fall att han väckte mig ur något och jag har nog inte känt mig mer redo än så här på väldigt länge. Förmodligen aldrig någonsin innan även om jag trott det. Jag kommer aldrig ångra att jag träffade P.