Odiplomatiska moralkärringar och annat

Hur många gånger jag fått höra orden ”se där ja, där ser du vad sådant där jäkla påhitt resulterar i” vet jag inte vid det här laget. Ja, för jag blev ju sjuk efter min kära sXe- och veganvecka. För de som matade mig med negativ feedback och ”men lilla gumman, hur skall du klara av en sådan vecka?”, alltså de som trodde att jag inte skulle lyckas, så är det förmodligen en fröjd att höra att jag kräkte upp mitt sista vegankäk i måndags.

Jag började må illa sent på söndagskvällen, vilket höll i sig hela natten och morgonen därpå var jobb uteslutet. Jag ringde och sjukade mig, somnade om och gick upp strax efter tio-elva. Läpparna var extremt torra, jag drack lite citronvatten men fick i stort sett direkt springa till toan och kasta upp. Det var maten från söndagen och det var citronvattnet. Att kräkas citronpeppar och dragon är som en jävla käftsmäll i magmunnen.

Jag sjukade mig en andra dag och likaså en tredje då illamåendet följdes av huvudvärk, yrsel, obefintlig matlust och en jävligt svag kropp. Svininfluensan sade vissa, en rejäl uttorkning sade jag. Och skulle nog fortfarande vilja påstå att det var det. Men nu sitter jag här på jobbet. Klockan är snart fem och jag är fri. I alla fall för den här dagen.

Det som nästan var mest intressant förra veckan var människors reaktioner. De spekulerade kring hur tusan man lyckas att hålla sig borta från alla de där sakerna, inte minst koffein och kött. Ibland blev jag mer eller mindre dumförklarad av personer med neanderthalarfasoner som väldigt gärna ville berätta om hur tramsig min vecka egentligen var. Det fanns personer som försökte retas. ”Jag har precis köpt en saftig lammstek!” Jaha, men det var väl trevligt? Jag har aldrig ens ätit lamm så det är inget jag någonsin kommer att sakna.

Det fanns personer som trodde att det var en prestigesak. Att jag skulle sitta där och framstå som duktig för att jag varken rökte eller drack, men när tusan skulle jag ha blivit sådan? Flera menade på att ”nej men jag vill inte gå ut med dig för då kommer jag att känna mig som en dålig människa som dricker öl, och du kommer sitta där och smutta på din tranbärsjuice”.

Ja, nog tycker jag att människor är himla lustiga i sina reaktioner på saker ibland. Sedan när blev det en dålig grej att hålla sig borta från alkohol och nikotin? Att jag skippar kaffet på jobbet skall väl folk ta och skita i. Att jag kokar upp torkad jävla sojafärs som luktar kattmat och gör det till en god sojafärssås är väl min ensak och ingen annans? Det är ingen stor grej för mig. Man kan se det som uppoffringar eller som befrielser – vad man vill. Men för mig är det verkligen varken eller OCH både och. Jag har precis blivit kvitt, i alla fall för ett tag, min antideppmedicin och där kan man snacka beroende och abstinensen slipper jag nog inte än på ett tag. Jag tycker inte om att göra saker halvdant, jag kräver utmaningar för att ens stå ut med min vardag och jag trodde att personer i min omgivning hade förstått det. Att folk dessutom har mage att klaga på ens tidigare alkoholkonsumtion som de för övrigt givetvis överdriver (eftersom det varit så innan och således alltid kommer att vara så), för att sedan som sagt klaga på att man inte dricker över huvud taget? Moralschizofreni.

Att mycket är sagt på skämt och med välmening kan jag ta. För det ÄR en rolig grej, jag gjorde det i syfte av att vara en kul grej, men vissa saker lyser ibland igenom mer än andra. Det är nog dit jag vill komma!