07:15 imorse stod jag på stenläggningen utanför mitt jobb. Såg den vackraste morgonsolen skrida sitt verk över disiga ängar och staket. Som om älvorna dansade sin sista sensommardans. Solen slukade de dimmiga bergen borta vid horisonten som om den bländade allt av ondo som befann sig bland trädens lövverk längsmed stupen. Kanske var det även solens sista sensommardans.
Framför mig kunde jag föreställa mig ett stort slagfält som fläckade ned den solida marken och stoltheten med blod och rök ur mun.
Röken steg ur min mun likaså, men av Lucky Strike istället för kamp. Jag doftade Neroli Jasmin och kom med ens att tänka på den gång då vi åkte med min käre farfar förbi bergsbranten inåt landet (strax innan Köinge). Han berättade att där var det många män som stupade när danskarna ville bråka. Liten och ovetande som jag var frågade jag mor några dagar efter om farfar varit med i det där kriget. Kanske intalade jag mig själv det eftersom min farfar alltid varit en superhjälte i mina ögon.
Plötsligt ställer sig en kviga och pissar framför ögonen på mig, jag fimpar ciggen och går och tar tempen på en tant i rumpan. Dags att börja arbeta, både för korna och mig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment