En kommentar

"Gränsen mellan ett downs syndrom-fall och Sofi Fahrman, Ebba von Sydow eller
annan random efterföljare är hårfin" Hur kan man jämföra såna människor med
någon som har downs syndrom? Förmodligen brist på kunskap och erfarenhet inom området. Du borde skämmas över ditt yttrande.

Efter en snabb blick på kommentaren trodde jag först att det var Sofi Fahrman som ansett att jag borde skämmas för mitt yttre...

Jodå, det är faktiskt rätt så mycket som jag borde skämmas över. Det jag skriver här går sällan igenom en pk-scanner och det har jag påpekat vid ett flertal tillfällen. Det går heller inte igenom en iq-scanner så vad som skrivs med eller utan kunskap här låter jag vara osagt.

Jag skulle vilja vända på saken en aning och villigt erkänna att ja, fy tusan vad jag var ute och cyklade. Tycker att det är rätt orättvist gentemot personer med downs syndrom och dess anhöriga att ens jämföra dem med ovan nämnda donnor.

I övrigt har jag nog inte så mycket mer att säga om den saken. Det jag skriver i min blogg bör kanske tas med en nypa salt ibland. Jag utelämnar mina vänner, skriver nedvärderande om "tjockisar" och ber folk dra åt helvete. Men jag har trots allt mer eller mindre lidit av att ibland besitta lite väl mycket empati för mina medmänniskor, ända sedan jag var ett barn. Och jag är inte dåligt uppdaterad om diverse åkommor i vårt samhälle utan skulle väl mer vilja påstå att jag däremot är full av ovanor. Som får mig att skriva saker. Som får mig att göra saker. Som får mig att bli mänsklig. Jag är långt ifrån perfekt och felfri och jag gör allt för att påpeka detta regelbundet.

Kontra?

Ord kan ha stor inverkan på saker och ting, men jag anser ändå att det är gärningar som när det väl gäller har större inverkan. Folk pratar för mycket. Jag är inte ond, jag lovar.