Girls

Jag var inte gammal när jag fick ett exemplar av boken “Om detta må ni berätta” i handen, precis som mina klasskamrater, och samtalen om bokens innehåll gick hand i hand med aktiviteterna på skolgården.

Jag minns att jag luktade på bokens grova och matta blad. Inbillade mig att den luktade jude, misär, våld och mord, precis som bilderna inuti skildrade. Strök min hand över pappret och förstod att det som skett var fullständigt fruktansvärt. Folkmord. Och folkmord har vid flera andra tillfällen skövlat miljontals liv i hyfsat modern tid och vi lär oss vilka som är onda respektive goda i ordens rätta bemärkelse för att si och så är det. Och visst, det är bra att man inte glömmer, men varför är vi så jävla lama när det kommer till att uppmärksamma nutidens hot och hemska människor. Det finns nutida samhällsfenomen som jag anser är oroväckande och som många anammar, och om detta må jag berätta.

När jag såg ett program för ganska längesedan där Olinda medverkade och slängde ur sig “lilla fittan på Expressen” när Ebba von Sydow (Sveriges mode-Bush) diskuterades så drog jag på smilbanden och tänkte "Stureplansintriger". Men nu förstår jag vad hon menar. Det är människor som Ebba von Sydow som vi skall vara aktsamma för, inte för några jävla talibaner eller mörkhyade karlar på stan som delar ut Metro. Det är människor som Ebba von Sydow som förespråkar allt det där smått påträngande, irriterande och oroväckande som härjar runt i vårt samhälle, och sist men inte minst så är det kvinnor som Ebba von Sydow som får mig att önska att vi får behålla vårt kära mansdominerade samhälle.

Kvinnor inom modevärlden med makt, fy fan säger jag bara. Stureplansfeminister vs. anarkofeminister. Medvetna människor och redighetsbyxor, ja korkade personer över huvud taget - kan inte alla bara hålla käften?

Tjejer skall ju vara på ett speciellt sätt. Ja, alltså för att de skall ses som varelser med kvinnlighet. Häromveckan läste jag t.ex. om att det, enligt en bartender här i Stockholm city, verkligen är big no-no för en tjej att beställa in en stor stark på krogen. Nej för tjejer skall beställa varsin cosmo och gå runt och fnittra över bakåtslickarnas amex-kort. Vilket jävla horeri. Fan vad alla är tråkiga!

Gränsen mellan ett downs syndrom-fall och Sofi Fahrman, Ebba von Sydow eller annan random efterföljare är hårfin, och jag brukar överväga att kasta upp mitt tarmsystem när de slänger upp sina smil och snedknullade fittor på television. Ge mig en sund jävla modeguru. Antingen skall alla se likadana ut med en liten kryddig touch av wierdness i form av t.ex. ett trendenligt och fult litet troll till hund, eller så förespråkar andra att man skall vara så pretto och medvetet omedveten som möjligt. “Vi är konstiga men vi bryr oss inte”. Det är bara att haka på allas vår freakshow.

Det är riktigt tråkigt att könsroller prioriteras så högt på alla plan, både i hur man skall se ut och hur man bör föra sig bland folk. Jag vet inte hur många gånger som jag t.ex. fått höra att jag har små bröst. Jo, jag är fullt medveten om det. Men jag är faktiskt också fullt medveten om att jag är en kvinna, trots mitt blygsamt tilltagna behag. Jag skall dock inte sticka under stolen med att jag vid vissa tillfällen känt mig kränkt och nedtryckt av människors kommentarer och synpunkter på hur jag ser ut eller hur jag beter mig. För hur man än ser på saken, så kommer man alltid att påverkas utifrån och dess kraft kan vara så stor att man börjar tvivla på sig själv. Vi besitter mänskliga behov som i form av t.ex. instinkten att fortplanta sig. Och för att fortplanta sig så skall man vara attraktiv, och rent allmänt så skall man faktiskt inte vara attraktiv i sina egna ögon, utan andras. Det är svårt att komma ifrån den biten. Däremot har tekniken gått så långt att männen snart knappt fyller någon funktion längre, och därför är det med en viss lättnad och stolthet som nästa stycke tillkommer.

Jag beställer i stort sett enbart öl när jag är ute, för jag tycker att det är gott. Jag rapar mycket, jag skiter precis som alla andra. Jag dreglar när jag sover, jag blir aspackad ute på krogen och jag bråkar gärna med människor. Jag är inte feminist. Jag är inte rädd om naturen, jag är förmodligen inte pk enligt Dig och jag är varken lågmäld eller len om tungan. Jag är bara jag, och jag är jävligt bra på många sätt och vis. Och om jag skulle vara en turn off för samhällets karlar eller Ebba von Sydow så hade jag hellre idkat tidelag än att ändra på mig. Med häxprocess-eran som undantag - Knulla lite get har väl ingen dött av?




Word.