Bull

Sitter och skriver helt planlöst. Om absolut ingenting och - ärligare än något annat.

Har känt mig glad idag på kvällningen. Kom hem från jobbet, hämtade upp Paulina här hemma och kilade sedan till Debaser. Spanade efter snygga killar som lyste med sin frånvaro och träffade kompisar. Både från Stockholm och Falkenberg. Sedan gick vi till Vitabergsparken och träffade ytterligare kompisar. Kom hem, tog en dusch, gjorde popcorn (på spisen) och nu sitter jag här. Med ett glas vatten. Skriv skriv skriv. Kämpar för att släppa spärrar och skriva utan att faktiskt tänka. Vad känner jag NU...

Blundar, känner. Måste vara rätt låt, för jag skriver aldrig utan musik. Det är en enda komposition, hela alltet. Jag väljer musik utifrån vad jag vill skriva. Det blir som ett vapen för att förstärka orden.

Fan, jag har känt mig glad ikväll. Varför? Fan.

Man vill ju dela det med någon. Visserligen har jag delat det med min kära roomie. Hon kände sig också ovanligt glad ikväll. Men jag tror att både hon och jag är överens om att det inte är riktigt samma sak. Även om vi kommit att betyda väldigt mycket för varandra.

Den enda du säkert har är dig själv. Men om man förlorat sig själv då...i något stort och jävligt tjockt.

Jag dricker för att slippa känna. Gärna fyra dagar i veckan. Det går lite i perioder det där men fan, gärna så ofta som möjligt för jag känner ju alltid. Jag har aldrig funnit så mycket hjälp som i alkohol. Även om jag vet att det är idiotiskt, meningslöst och...jävligt dräggigt, så betyder det något för mig. Jag slappnar av, blir mindre nervös och ledsen, kan skratta och charma människor. Ja, verkligen charma människor. De blir ju stormförtjusta i mig, både damer och herrar...men i vad? En suput. Ett alkohål. Ett svart hål. Som återigen inte betyder något. Eller något, såklart. Men det gör ju råttor i kloaken också. Och ja, jag nedvärderar mig själv. Men glöm aldrig; man får sådan stor hjälp på vägen. Jag vill ha hjälp fast på andra vägen. Älska mig, beundra mig, var snäll mot mig. Uppskatta mig. Det är tungt att ha bra självförtroende när folk drar ned en i skiten. Jag vet att jag har en jävligt schysst grund till att ha bra självförtroende; Jag ser bra ut, jag är förståndig, stark, rolig, jävligt snäll osv osv men för tusan. För vem. Det är bullshit att vara det för sig själv. Åh vad roligt liksom. Skall man gå runt och ha bra självförtroende inför sig själv. Vad fan är det för något?

BULLSHIT.