Monday, July 28, 2008

Fall into me...

...snälla, gör. Jag behöver det, skulle kunna jaga Dig över halva Södermalm i tidig morgonsol efter en blöt utekväll. Jag älskar när solen stiger upp och man inte gått och lagt sig än, jag nästan föds på nytt. Jag vill bara ligga på en gräsmatta och gro tillsammans.

We could be a really fucked up family...

Och på tal om familj; mor, hennes sambo och storebror kommer imorgon och stannar i två nätter. Jag skall ta väl hand om dem. Jag tycker ju om att få besök.

En annan person som inte brukar vara här så ofta hade jag också tyckt om att träffa. En människa som jag räknar som en väldigt nära vän. Men det är också en för mig nära vän som varit här flera gånger och inte visat det minsta intresse av att ses. Det gör mig riktigt ledsen, och det är något jag borde ta itu med någon dag det med. Det är fan lika bra att börja sålla i sina bekantskapskretsar. Tänker man, och sedan gör man inget åt det, det rinner helt enkelt ut i sanden. Tråkigt...jag är trött på att bli ledsen och besviken på folk.

1 comment:

E said...

jag är glad i dig, alltid,