There is a light that never goes out

Jag är tillbaka på min klippa, har tvagat mig, kört tre maskiner tvätt och röjt i diverse andra sysslor idag efter jobbet. Så som det ser ut just nu så är det lika bra att jag hittar på saker mest hela tiden. Jag vet dock inte hur länge jag orkar.

Tar tre dagars semester. Jag trivs med mitt jobb så jag vet inte varför jag känner som jag känner...men det skall bli jävligt skönt. Jag har knappt haft någon semester än dessutom. Känner mig så jävla trasig och blir ständigt påmind av människor att jag är tärd och schleten. Dricker på tok för mycket, sover inte tillräckligt och misshandlar min själ varannan dag. Ofta skulle jag kunna ställa mig och gråta på plats för att jag känner mig så utmattad. Känner mig som 45 ibland. Jag önskar att ni hade kunnat få mig att känna mig bra, vettig, ung och bra istället.

They don't give a fuck about you.

Jag är så jävla trött på människor just nu. Ytligt bekanta, nära vänner och främlingar på krogen. Igår sade jag rakt ut till en vän att jag inte är intresserad av något halvhjärtat, då kan det vara. Jag vet inte om han förstod, men skit samma. Steget att vara så där ärlig mot människor är en bit på vägen. Jag måste bli hårdare. Ännu hårdare. Har många gånger fått frågan 'Varför?'

För att jag tycker att det är så jävla ballt, så klart.

...

För att jag förtjänar rättvisa. Inget annat. Jag är inte intresserad av något annat än rättvisa just nu.

I fredags åt jag middag på Debaser och drog sedan ensam till Snottys där Ronnie jobbade. Jag satt och provade drinkar i några timmar innan jag drog med mig Ronnie till Nada Bar och sedan vidare till Debaser. Där vart så jävla rörigt, jag blev typ trött på alla. För mycket folk helt enkelt. Stod och pratade med Gammelgäddan och hans kompis och jag vet inte om det gjorde mig på bättre humör. Det är väldigt trevligt att träffa D, absolut inget annat, men att prata relationer och nya respektive gör mig ganska nedstämd rent generellt. Eller är det så där standard att prata om? Om det är det, och jag inte mår strålande av det...betyder det att relationen är överflödig? Det känns ju skitjobbigt. Att jag dessutom vart påmind om tillrättavisningen på Åsögatan kändes heller inte klockrent. Vilket även fick mig att tänka på O som är ett jävla kadaver och inte hört av sig på flera månader.

Jag kan uppriktigt säga att jag, just nu, inte trånar efter någon. Jag är inte intresserad. Däremot kan tankar, minnen och analysering få mig till tårar och den där tunga jävla andningen. Precis som nu. Paulina ligger och sover och jag vill verkligen inte väcka henne så jag försöker kväva allt genom att sätta händerna för ansiktet. Jag tror jag känner mig utnyttjad. De handjur som jag fastnat mest för har alla övergivit mig.

Andas in...andas ut.

I lördags följde jag med Paulina och Sami till tatueringsstudion. Swahili Bob har drop in på lördagar vilket är en utmärkt idé. Den här gången fanns jag bara med som sällskap, men jag får nog smycka min kropp snart. Har ju några igenomtänkta saker, och jag känner att jag behöver göra det av några olika anledningar.

För att jag vill vara ball, såklart.

Sedan stack vi till Jasmins födelsedagsfirande på Stora Essingen - jag kände mig som en jävla gothare när jag anlände och satte mig i skuggan direkt medan de andra solade (förutom Sami och Paulina p.g.a. tatueringar), men vilken värme här har varit! Det var en konstig dag. Plötsligt satt jag med stirrande blick ut över vattnet. Det var alldeles becksvart. Ni vet när blicken fastnar? Det gör min ofta. Fick kämpa för att hindra tårar från att bryta ut, lite senare gick vi hem till Jasmin och till slut tog jag med mig Paulina till Marie Laveau. Det var 80's i kombination med någon pridefest...gud vad många homos där var. Jag har inget emot gaymänniskor, men jag kan lova att det inte var ett klockrent ställe att spana handjur på. Så jag drog med Paulina till Rocks istället, för där finns ju inte alls bara en massa långhåriga och äckliga drägg.

Några timmar senare gick min kära roomie och jag mot Götgatan och spottade och fräste. Som vanligt blev vi kvällens hackkycklingar vilket får en att tröttna rejält. Ni vet sådana där tjejer som börjar knuffa på en på dansgolvet, eller köra armbågen i magen på en. Tänk er att, varenda gång ni går ut och ställer er på ett jävla dansgolv, så flockas de kring er. Jag vet fan ta mig inte varför Paulina och jag alltid måste stå ut med sådant där. Visst är vi jävligt snygga, men det kanske även beror på att man ser att vi går ut och faktiskt har ROLIGT. Vi är utåtriktade och sociala, skrattar mycket och förmodligen sticker det människor i ögonen. Men för att vara en aning ärlig...det är inte roligt. Jag kunde inte gå hem i mina pumps då jag blivit stämplad inte en och inte två, utan säkerligen sex-sju gånger. Tack, jävla fittor.

På Götgatsbacken blev jag illa tilltalad av en liten jävla skitunge till testosteronmonster, och senare på McDonald's så fick jag höra "håll käften jävla hora" av en norrman som började lipa över ett glas vatten och stoppade upp kön varpå jag påpekade att vatten, det finns i kranen.

Vissa borde få ligga mer (jag med), och andra borde ha fått mer stryk som ungjävlar. Det står jag fast vid.

Jag är ljuset.