Ta Er en titt på den här jävla fittan. Hon har missuppfattat hela grejen. Hon lever i sin egna lilla värld och tror att allt skall vara så jävla lätt. Hon vill ha allt serverat framför sig, vill inte anstränga sig, vill inte vara som oss. För vi är duktiga, vi är starka och vi kämpar. Vi gör rätt för oss och vi håller upp samhället. Stolta. Fina. Exceptionella. Vi är praktexemplar.Man måste kämpa. När jag var 21 år så hade jag egen bil och egen lägenhet. Och ett jobb.
Fick en rejäl käftsmäll ikväll av min mors sambo. Som en dos arsenik i luftrören. Vi råkade i luven på varandra och det blev riktigt fult. Han hade varit ute med jobbet, kom hem med en kollega varpå vi satt och hade trevligt i uterummet med vin och öl. Man pratade utbildning och yrke, och med minutrarna blev diskussionerna allt mer laddade. Det slutade med att han alldeles uppenbart, utan att nämna mitt namn, tog mig som ett exempel på oacceptabelt leverne.
Jag avskyr folk som hycklar. Vill man säga något om mig, ja men gör det då för i helvete. Jag sade att det var mig han pratade om. Han var illa tvungen att stå för sina åsikter. Han tycker att jag är en lat jävla parasit till människa som varken vill eller försöker. Någon som tar allt för givet. Någon som bara sätter sig i en fulltankad bil och kör iväg, någon som bara sover och surfar dag ut och dag in. Någon som har det för lätt. Någon som inte kämpar.
Jag är riktigt, riktigt ledsen. Jag satte stopp för diskussionen vid lämpligt tillfälle, ställde mig och rökte med damerna och sedan var jag bara tyst. Lovade mor precis att jag inte skall tänka på det. Eller jag sade att jag inte glömmer sådant, att jag visst kommer att tänka på det. Men jag lovade henne att jag skulle gå och lägga mig och sova gott nu.
Han frågade om han skulle ringa min far, och se vad min far har att säga om mitt leverne. Det är han så välkommen att göra.
Fan. Jag är rosenrasande, men jag är också som sagt väldigt ledsen. Tårarna rinner som en flod, en jävla syndaflod. Det var precis vad jag behövde höra nu. Folk skall aldrig, aldrig tro att jag glömmer saker. Det pågår sireners hymner i mitt huvud som liksom bibehåller allt jag någonsin fått höra, alla minnen och alla tilltal. Jag glömmer aldrig om någon lägger en hand på mig. Jag glömmer aldrig vad folk säger till mig. Därför skall man passa sig jävligt noga och även tänka efter lite innan man öppnar käften och slänger ur sig någon jävla skit till mig, utan att därefter medge att det var fel. Det handlar inte om att jag är långsint. Det är inte det som är grejen.
Jag är inte trygg någonstans. Folk kan dra åt helvete. Jävla redighetsbyxor. Jag vet nog vad kämpa innebär. Jag är ta mig fan inte rädd för att jobba om det skall vara så, även om jag inte har några års jobberfarenhet bakom mig.
Jag känner mig totalt blockerad, kan inte med ord beskriva hur ledsen och arg jag är. Skriver jag mer blir det bara strunt. Jag lägger ned. Jag vill härifrån, nu.
3 comments:
Kom å hälsa på. Sådär kan vi itne ha det! Vi sitter på kontoret och småfipplar och lyssnar på lättlyssnad Bob Dylan.
Vet ej var jag ska börja och har tyvärr inte tid att skriva nått längre inlägg, så jag nöjer mig med att säga att du inte är nån jävla parasit, utan en bra mäönniska som gör rätt för dig. Sen att du kanske inte passar in i idiotens bild på hur alla andra ska leva sina liv är en annan femma. Svaret du skulle gett honom när han kläckte ur sig "när jag var 21 hade jag jobb och bil", är att du isf är tacksam som inte är som han var då eftersom du isf skulle riskera att bli som honom.
Stå på dig tjejen. Du är bäst. Kram!
(jag tar resten via msn vid annat tillfälle)
Du har väl iofs ett jobb, ett tungt jobb, dessutom ett jobb som gör skillnad för människor. Du arbetar med människor, du hjälper och tar hand om människor. Vården är slitig, tung och hård. Ett av de hårdaste branscherna man kan arbeta inom.
Du sliter stjärten av dig för att få ihop lite pengar, vilket är svårt om man är ung och outbildad idag, dessutom fightas du med depression och att världen behandlar dig allmänt taskigt. Meningslöst när människor från andra generationer uttrycker strunt när det faktiskt inte vet hur villkoren ser ut. Meningslöst att människor uttrycker sina åsikter baserade på vad de ser, och tar det för givet att eftersom negativa sidor av tillvaron inte påpekas så existerar de inte. Ibland finns det starka skäl att tvivla på att visdom kommer med ålder. Det verkar ibland snarare som att insikt och empati försvinner i.o.m. att man blir äldre och tar saker för givna, ser världen genom sin egen lilla kikare och förstår inte att bara för att någonting ser ut som det gör, betyder det inte att det är hela sanningen.
Meningslöst, när folk lägger sina värderingar, dömer utan någon insikt, som om att döma en annan människas levnadsvärde i förbifarten, som om man har en definitiv vetorätt. Hyckleri.
Du är bätt.
Post a Comment