Jag tror Antony vet.

Ni har kanske märkt det innan och lär märka i fortsättning att mina känslor kan vända väldigt fort. I natt har det varit lugnare, jag har varit starkare och mer insiktsfull. Resonlig mot mig själv. Eller visat mig själv respekt.

Jag vet att det inte är fel på mig, jag ger alltid tillräckligt och väldigt få människor har något ont att säga om mig. I regel har jag gott anseende bland vänner, bekanta och på jobbet. Även hos främlingar. De som har något ont att säga om mig, känner mig inte. Så är det bara. Jag är vacker, jag är fin. Jag är charmig och tillmötesgående. Och jävligt rolig, så klart. Jag skrattar och ler mycket och har utstrålning som förundrar en hel del.

Dessvärre vänder det, det vet jag. Till och med nu så tycker jag att det är jobbigt att tänka så här. Men det skadar inte att vara lite rättvis mot sig själv ibland. Jag vet att jag ältar väldigt mycket gammalt och har svårt för att släppa. Känner mig övergiven, allmänt dumpad, värdelös och korkad. Något folk inte vill ha. Men jag får inte glömma att under livets resa så lär sig även jag vad det är för saker jag inte behöver. Vad för egenskaper hos andra människor jag kan vara utan. Jag tycker inte om det faktum att jag på så vis målar upp mig som någon form av offer, som folk skjuter undan. Även jag skjuter undan.

Är livet helt enkelt ett enda långt (eller kort) sökande efter olika kvalitéer i vår vardag och vår omgivning som stämmer överens med vår idealiserade bild av livet? Jag tycker bara att det känns så jävla sorgligt då, men samtidigt så vore det väl mest logiskt såklart.

Är det vi fokuserar mest på, själva sökandet i sig, så att vi faktiskt faller i ouppmärksamhet när vi väl hittar det vi så längtande letat efter?

Jag har diskuterat både med Isa och Peter idag om det jag söker rent utav är en pojkvän, men det är nog svårt att säga. Pojkvän, trygghet...livet.

Hur som helst, jag är jävligt glad över att det finns extremt bra musik i alla fall.



Jag vill inte verka otrevlig, men betackar mig gärna typ "fan vad bra, bara att hålla kvar vid den här insikten!"-kommentarer. Jag vet att det kommer att vända och kommer bara känna att jag sviker fler då eller något. Däremot får Ni jättegärna lämna någon annan jävla kommentar om Ni inte brukar göra det annars. Eller vem som.

Tack så hemskt mycket för kommentarerna i mina senaste inlägg, de värmer rejält. Ni är fina.