Narcissus Francosis

Kom till slut upp till Stockholm i lördags efter att ha suttit och druckit mig salongsberusad på tåget. När jag steg av kände jag direkt hur turismen slagit hårt mot staden, det var en totalt annorlunda stämning och luft som rådde. Det kändes dock skönt att ha kommit upp till slut, och jag tog mig snabbt ut till Fisksätra efter ett besök på Systembolaget.

Väl där träffade jag Kajsa, Isa samt Isas fransos som var riktigt trevlig. Jag socialiserade lite, tog en öl, bytte kläder och kilade sedan in till Slussen där O från L.A. satt och väntade. Vi tog några öl på Södermalmstorg och lyssnade på ett klezmerband innan det blev förfest hos David någonstans vid Skanstull. Riktigt trevligt var det, roligt att träffa David och Jasmin och dessutom så var resten av folket heltrevliga. Min flaska rom och mina resterande öl gick åt som smör då O och jag delade på det och båda var på kalashumör.

Några timmar senare var vi på väg mot krogen. Sällskapet delade på sig varav ungefär hälften kilade till Debaser och den andra hälften, till vilken jag hörde, gick till Rocks. Där dansade vi som galningar och drack öl efter öl. Hade mycket trevligt ända till stängningsdags. Riktigt trött var jag, och en Herr M i sällskapet som i övrigt var jävligt trevlig började bete sig mycket lustigt. Han råstötte på mig som en ihärdig blodigel samt blev oerhört svartsjuk på O som skulle övernatta hos mig. "Skall du hem och suga hans kuk?" är nog det mest ovettiga jag hört på länge. Men fair enough, O fick hjälpa mig att komma därifrån och äntligen var man på väg hem till sängen efter en rejäl utekväll.

Söndagen var bara disträ.

På måndagen mötte jag upp Gammelgäddan vid Nytorget. Det vart några öl och lite kvasidjupa samtal om allt möjligt samt den sedvanliga "göra narr av Mia"-leken. Men det gör inget, det bjuder jag så gärna på. Faktum är att jag såg fram emot att träffa D igen, det var ett tag sedan och han är en av dem som inte går att avlägsna. Det som är jobbigast för mig vad gäller hela skiten är att det fortfarande är ett känsligt kapitel. Jag fick aldrig nog av honom. Och jag fäller fortfarande tårar ibland. Och avskyr att höra vissa saker. Men det är bara så det är, och man bör ta det med lugn, ro och förstånd i sinnet.

När jag kom hem fällde jag tårar, dock inte över D. Eller jag tror inte det iaf. Det finns så mycket nu som känns fel och helt åt helvete, ja nästan allt. Hade underbara Emma på msn, och för en gångs skull så frågade jag om det var ok att jag ringde då jag behövde höra en röst tillhörande någon jag vet tycker om mig. Och som jag tycker om. Det fick jag och det var skönt.

Efter att ha ätit så tog jag Saltsjöbanan in till Slussen igen vid 20:00. Gick nu samma väg mot Nytorget men med ett annat mål. Och där stod han, kikandes upp mot himlen och lutade sig mot husfasaden. Vi skulle mötas upp utanför hans lägenhet för att sedan ta en promenad och äta godis. Vi har inte träffats på ca: fem månader, inte ens hörts. Och det har gjort så jävla ont hela vägen hit.

Det kändes som om vi gick över halva söder. Stannade till vid något räcke och tittade ut över Stockholm stad på andra sidan vattnet. Gick vidare, ned för någon backe och sedan upp för en trappa för att sätta oss på trappräcket, trots att vi båda har svindel. Det ser mjukt ut att landa där nere, konstaterade jag och drog mina cigarettbloss.

Det var som vanligt, vi pratade om allt möjligt och var svåra mot varandra, jag hade svårt att hålla mig för skratt men samtidigt så fanns det så mycket mer där, bakom mina skratt och fnitter. Nervositet och tusentals tankar. Tankar som jag inte beklädde med ord trots att han några gånger frågade. "Vad tänker du på? -Jag vet inte. Inget." Många stunder satt jag bara och betraktade. Han är något av det vackraste jag någonsin sett på alla sätt och vis, och jag klandrade mig själv för att allt blev som det blev. Vilket jävla dead end. Ville ha, ville ha...vill ha? Men grejen är ju den att jag vet att jag aldrig får det jag vill ha. Aldrig. Så glöm. Men nej, jag är fast.

Och jag skrämmer bara bort med det jag känner för människor, alltid.

Kom hem strax efter spöktimmen, och lade mig konstigt nog rätt så direkt. Vad är det för mening med att vara vaken när man bara är sådan där liksom. Värdelöst. Dagen efter var det fullt flyttsjå, och min kära mor och hennes sambo kom vid 15:00-tiden. Då tog jag farväl av Isa och hennes fransos, lastade bilen full med mina ägodelar och sedan var det farväl till allt. När vi åkte genom Stockholm så fällde jag till och med en tår eller två. Vi åt en bit mat på Medborgarplatsen, och fy fan vilken jävla skitmat. Sedan körde vi hem till västkusten, var hemma efter midnatt i Tvååker.

Nu är jag här, och har gått på min sista jobbperiod som är schemalagd, vilken sträcker sig från idag till över helgen. Igår blev jag skjutsad till Falkenberg, och började kvällen hos Emma. Vi hade bokat bord på Harry's till klockan 20:00, och det var sex stycken av vårt gamla tjejgäng som samlades för att äta en bit mat. Pepparsteken på en stor jävla oxfilé-bit satt som en smäck, och efter maten så avrundade de flesta kvällen förutom Sara och jag som fortsatte på Bratt i traditionsenlig singelanda. Där var det liveband, ett bra sådant till och med. Finbesök från Stockholm som utgjordes av Mårten och hans vän Micke gjorde kvällen himla gemytlig och vi fyra satt mest och snackade skit och drack öl, Mentha och Mintu. Jag träffade en hel del andra saknade personer och det var bara jävligt trevligt, alltihop.

Min mor stod utanför Bratt med bilen klockan 02:00, och efter att ha tagit en cigg och druckit upp min öl så försökte jag skynda ut. På vägen ut satt dock Kristofer som jag kramade om och hälsade lite på, och han kom med några väldigt värmande ord. Jag behöver dem verkligen, så jag tackar för det och ser fram emot en förhoppningsvis lång vänskap.

Idag bakade jag finska pinnar på jobbet och lade om läskiga sår och ignorerade chefen, för hon är cpig.

Tack till alla Er jag träffade i Stockholm, hann med Er ändå. :)