Flickan i hamnen

J växte upp i samma lilla fiskeby som jag. Vi gick tillsammans i samma skola från lekis eller nollan eller vad det nu kan heta, men umgicks aldrig särskilt mycket och har inte gjort på senare tid heller. Första dagen på lekis vågade hon inte presentera sig inför alla kids när vi satt i en ring utan hennes far fick inflika istället.

Tiden går så fort. Och även om man aldrig haft någon direkt kontakt med människor så visst fan sitter man och funderar ibland på vad som hände med grannpojken, eller den där flickan i klassen som flyttade nästan direkt efter att ha flyttat in.

Jag är inte speciellt insatt och har inte för avsikt att bli heller, men J hade ihop det med en kille i Falkenberg för inte så längesedan. Det verkade vara stökigt. För något tag sedan kom han hem, tände grillen och gick sedan och lade en snara kring halsen för att därefter registrera sina sista sekunder med ögonen. För att allt sedan skulle tystna och tyna bort.

Hela grejen är sorglig och trist, men det som berör mig mest är de människor som lyckats få in några riktigt låga grejer på J's blogg. Hon har alltid verkat vara en väldigt mjuk person, och där har vänner och familj till killen mage att önska livet ur henne, föreslå att hon flyttar från Falkenberg och beskylla henne för det som hände.

Självfallet kan en mor som förlorat sin son ha svårt för att kontrollera sina utlopp, det där har jag full förståelse för. Men envar gör som de vill. J knöt inte snaran. Det var jobbigt och omtumlande för henne också. Om han tog beslutet att avsluta sitt liv, låt så vara.

Anledningen till att jag över huvud taget tar upp det här är att jag precis var inne och läste i hennes blogg. Och förundras över hur fruktansvärt korkade människor kan vara. Att folk inte skäms. Personligen skulle jag föreslå J att glömma den gamla bloggen och fixa en ny. Lägga det gamla bakom sig, för hon har ju faktiskt ett liv efter det tragiska som hände. Slippa hot och förtal i kommentarsform. Men jag låter det bara vara, det är inte min ensak.