Poison For the Empress Consort

Idag kom jag i alla fall upp klockan 10:00 (trots att jag satte klockan på 08:00). Gick upp, åt en stadig frukost. Sade att jag skulle till universitetet och plugga. Åkte inte till universitetet och pluggade. Men whatever, hur dum får man inte vara om man verkligen behöver plugga inför tentor och skit egentligen?

Satte mig på pendeln in till stan, gick runt i tre asiatiska mataffärer tillsammans med en internetkompis, köpte grönt te, åkte hem och diskade.

Ikväll kändes det fint med en film, och inte vilken som helst, utan det fick bli Curse of the Golden Flower. Ytterligare en himla vacker kinesisk film. Själv skulle jag vilja säga att den till största del handlar om att leva i skuggan av andra kvinnor. Svek, vanära i familjen och ett miserabelt slut. Precis som det skall vara.

Då min screen shot-funktion fortfarande inte är klockren så satte jag igång Farväl Falkenberg. Tog mig fram till den starkaste scenen i filmen och försökte med screen shot, men icke. Och inte bara det; jag började gråta också. Jag tänker inte avslöja något om det nu skulle vara någon som inte sett och tänkt se den framöver, men det kan bli lite känsligt när man ser en bekant som befinner sig i en obehaglig situation och man dessutom vet lite bakgrund. Det kan även bli känsligt när man känner igen sig själv.

Det bröt väl ut det mesta jag har i kroppen just nu, jag kanske behövde gråta lite. Det känns som att jag tappat vissa på vägen, sådana jag inte vet hur jag skall få tillbaka. Kanske är det bara en inbillning som framstår ur mitt fuckade inre, en känsla bara för att jag skall få vara ledsen. Men jag vet inte. Dagens hjälte är i alla fall helt klart käre Tobias som ringde mitt upp i allt av ren slump. Han gjorde mig riktigt glad, min bättis frå Skövdä.

Det har varit en konstig dag. Den började bra. Jag gav mig fan på att göra det till en sund dag. En ny dag. Jag har fått konstiga telefonsamtal. Först från den jag mötte på tåget när jag flyttade upp. Jag ställdes inför mycket konstiga frågor och en hel del suspekta förslag. Det är spännande, men kanske mer suspekt än spännande. Men ja...antingen får man spela som en gambler, eller utanför spelet vara. Är det samma som i Att vara, eller att icke vara? Och vara vad? Jag antar att man är en Fröken Marionette i vilket fall som helst.

För två timmar sedan ringde K. Vi chattade på ICQ när vi var små. Fyra-fem år senare knackar han mig på ryggen på Zätas i Falkenberg. Hej din gamla räv, sade han, och vi satt på uteserveringens räcke, pratade, drack öl och rökte i västkusten sköna sommarnatt. Vi bytte nummer utifall att jag skulle få för mig att sticka till Norge och jobba och behövde kontakter. Jag tror att den natten var för två somrar sedan. Vi har kanske skickat något sms till den andre vid några enstaka tillfällen, men absolut inte ens sporadiskt. Och så ringer han nu? Det är verkligen skitknepigt. Men trevligt, antar jag.

Pratade med mor på skype i tjugo minuter i natt också. Jag älskar henne så mycket, hon är så jävla vacker. Hon säger så fina saker till mig. Människor där nere på västkusten säger så fina saker till henne om mig. Jag är så otroligt lycklig över att det var hennes famn jag hamnade i när jag kom till jorden.

Ursäkta mitt dravel. Jag blir så sentimental av asiatiska krigsdramer. Jag orkar inte tvätta av mig sminket, peta ut linserna eller borsta tänderna. Det får bära eller brista, för nu vill jag bara till sängen och krama min Sälle. Snälla, bär.