Black Friday

Det är så mycket som är konstigt, jag kan bara inte släppa det.

Fredag - Otursdagen. Vaknade och skulle ta en fika med Jenny och Paulina i stan varpå jag inte hittade SL-kortet och planerna ändrades. Jag sprang runt som en ursinnig gammal schäfer, fram och tillbaka i lägenheten, och vände verkligen upp och ned på hela stället. Jag hyperventilerade, tuggade fragma och vände upp och ned på allt för säkert femte gången. Vågade inte skrika rakt ut då jag inte var säker på att tanten åkt iväg. Sprang till fönstret och såg att bilen var borta.

-Så JÄVLA FÖRBANNANDE!!!!

Började skratta lite lent åt mig själv och min felsägning, och fortsatte sedan att hysteriskt springa runt och slog knytnäven i elementen. Grejen är den att jag blir totaltokig när jag mister kontrollen över materiella ting. När jag tappar bort saker och så där. Jävligt "förbannande" är det.

Så, borttappat SL-kort. Karin kom och hämtade mig och mina grejer varpå vi körde till Fisksätra - mitt nya hem. Där märker jag att jag glömde alla mina skor på balkongen i Ulriksdal. Det började bubbla i blodet på mig, men lugn och fin. Jag fick helt enkelt nöja mig med mina kängor då vi fortsatte mot stan igen för att ta oss vidare ut till Bromma. Jag glömde mitt anteckningsblock i Karins bil, vilket kändes som ännu en tabbe. Men skit samma, tänkte vi. Vi får mötas upp snarast möjligt så att jag kan få tillgång till anteckningar och stenciler. När jag klev ur bilen har jag tappat en av mina skinnhandskar.

Vid det laget kunde jag inte göra annat än att skratta åt mig själv. Med Saras kvarglömda cider i en påse i höger hand konstaterar jag att det här minsann var den värsta otursdagen på länge. KRASCH - och där tappade jag påsen i marken, och kolsyran skummade och rann ut över asfalten. Som naturlig reaktion gick jag och gapskrattade åt allt kaos när vi gick mot Karlaplan för att ta t-banan. Alkohol kändes nästan t.o.m. överflödigt för mitt sinne den kvällen.

God mat och dryck hemma hos Malin och Micke blev det i alla fall, även om Sara först hade sönder ett billigt martiniglas och en stund efter av misstag slängde ett glas rött på Karins ljusa utstyrsel. Salt på byxorna och klorin på väggen och golvet, sedan gick Karin, Sara och jag mot t-banan in till stan. Väl i stan splittrades vi; Sara fortsatte till Medborgarplatsen medan Karin och jag kilade till Rocks. Där dansade vi och drack öl och Cuba Libre.

Karin gick undan för att ringa ett samtal, och i förstärkarna kördes Iron Maiden. I mitten av dansgolvet bildade fem-sex hårdrockare en ring där de hade session i headbanging, och jag ville verkligen inte vara sämre. Sprang in i ringen och knockade en av hårdrockarna det första jag gjorde. Råkade drämma mitt huvud i hans, men för mig var det ok även om jag kände att det nalkades bula i huvudet, medan herr'n ifråga försvann lite mystiskt.

Vad som mer bör tilläggas är att jag tyckte att det var skitsmart att bjuda sju-åtta för mig okända spanjorskor/spanjorer till min inflyttningsfest om två veckor som kanske inte ens kommer att äga rum. Klart att alla skall få komma! När man nu är på det humöret. När jag satt och väntade på nattbussen till Fisksätra såg jag även till att bjuda ett gaypar. Den ene var från Nya Zeeland och den andre från Thailand. Jag är hemsk. Funderar på att gräva ned mig i ett hål någonstans och däcka av i någon månad eller två.