The unluckiest day since yesterday!

Vaknade riktigt sent på lördagen. Påsar med alla mina ägodelar över hela golvet i mitt rum, något som jag även den dagen lyckades ignorera och förbise.

Slängda i mig två paket nudlar, gjorde mig i ordning och kilade till stan. Utan skinnhandskarna frös jag näst intill ihjäl, men försökte glatt ta pendeln vidare till Ulriksdal för att hämta upp mina skor. Jag stressade som en gnu, sprang den kilometer som skiljer pendeltågstationen och gamla hemmet åt, men lyckades ändå missa nästa tåg till Sollentuna.

Till slut äntrade jag Jennys lägenhet, och snabbt därefter droppade Paulina samt Martin in. Paulina lagade mat medan vi andra satt och tittade på. Hade till och med radat upp stolarna i köket för bästa passiva deltagande. Vi avnjöt en underbar vegetarisk måltid som innehöll massvis med vitlök, och sedan följde en musikalisk nostalgiresa. Efter mycket alkohol stod Paulina och jag och dansade till D.A.F. och Der Mussolini, gång på gång.

Till slut lyckades vi slita oss, sprang till pendeln som skulle ta oss till stan och nästa förfest - trots att klockan var över 00:00. Efter konflikter jag inte orkar gå in närmre på så slutade kvällen med att jag gick ensam upp för Götgatsbacken. Hade tröstat J en bra stund och skickat hem i taxi och ämnade söka upp resten av sällskapet som jag antog gick till Debaser som var sagt tidigare. Jag frös och var på dåligt humör och kände egentligen för att börja storgråta var gång jag passerade dryga och fulla ungdomar.

Klockan var ungefär 02:15 när jag kom in på Debaser, som tur var slapp jag att betala inträde. Dissade garderoben och gick med bestämda klacksteg för att leta efter sällskapet. Folk var glada och fulla. Jag var full och ensam. Och stressad. Jag såg inte till några bekanta någonstans, och eftersom de inte svarade på mina femtioelva försök till telefonssamtal så gav jag upp för en liten stund. Tog av mig min rock och beställde snabbt en öl. Ställde mig vid ett högt bord och såg förmodligen skitarg ut. Vilket blev bekräftat då en äcklig snubbe kom fram, äckelraggade medan han sade hur förbannad jag såg ut att vara, men som gick efter att jag fick tvingat fram ett falskt "jag har pojkvän, snälla gå."

Fick till slut kontakt med mitt sällskap, och efter många om och men stod Paulina och jag och väntade på min kycklingkebab i Zinkensdamm och nära min röda soffa. Eller Paulinas, menar jag.

Lördagskvällen var skittrevlig till en början men slutade lite sämre. Men skit samma, det måste ju vara så ibland också. Idag har jag mest legat i soffan hos Paulina och ätit After Eight. Tog Saltsjöbanan hem nu 01:00, men innan dess kunde jag inte värja mig från att bli näst intill psykiskt antastad av ett gäng med bajare på Slussen. Aspackade kom de med slibbiga raggningsrepliker och "Ole ole ole", "vi som älskar Bajen hoppar nu" och "Hammarby i mitt hjärta, hej och hå", eller något liknande åtminstone. Men vänlig som jag är står jag mest och ler och skrattar och genomlider helvete efter helvete. Nåväl, jag skall inte klaga. De var rätt charmiga, på sitt lilla vis. Lite får man vara beredd att stå ut med, damn it.