Några timmar senare var det mor och jag, och ingen annan. Förstå att det var sjukt längesedan jag kände den känslan. Jag vet inte riktigt om den någonsin existerat. Möjligtvis när jag vid tio års ålder knäböjde vid min säng, borstade mors hår och borstade även tänderna på henne. Hade bäddat ned henne bland mina kuddar och täcket. Strök hennes kinder och talade om för henne hur vacker min mor var, hur speciell hon var. Min ex-styvfar hade då varit elak mot henne den kvällen. Jag ville trösta. Idag hade jag fumlat fram nyckeln till vapenskåpet, lyft ur morfars gamla hagelgevär med all min armkraft och aldrig tvekat utan tillförlitat mig på att jag fått ut något av den tiden jag gick i skytte.
Hur som helst, några timmar senare igår så satt vi på kontoret. Mor vid deras dator, och jag hade hämtat min laptop. Vi satt där, jag med en öl, mor med ett glas rött. Vi spelade betapet på nätet, gick och rökte efter varje omgång, fyllde på glasen och efter varje glas sprit pratade vi mer och mer öppet. Vi pratade om ex, sexualitet, vårt förflutna, känslor och ja, allt. Efter ytterligare två groggar så kom mors sambo & co. hem, störde vår rökpaus och styrde upp en efterfest. Vi flyttade min dator till uterummet och jag agerade DJ åt herrskapet medan en och annan öl slank ned och cigarett röktes. Efter att alla gått hem och mors sambo lagt sig så stuvade jag makaroner, mor skulle krydda och tog fel burk. Oregano istället för svartpeppar, thanks a lot ma'. När vi sedan tog nattens sista cigarett, båda två rejält packade, fnittrande och svamlande, så utbrast mor "oregano i hjärnan" istället för "gärna oregano i" då vi diskuterade hennes förstörande av min eminenta måltid.
Men det var iaf mor och jag.
No comments:
Post a Comment