Saturday, October 28, 2006

"Do har for dramatisk otseende!"

Heja, nu fick jag äntligen en ledig stund i min så annars upptagna vardag. Hurra för det!

I onsdags satte jag mig på tåget från Varberg till Götet, och 47 minuter senare traskade jag med mina ursköna stövlar genom St. "något"-terminalen, vidare in på Nordstan och beställde en lång svart kaffe på Coffeecup. Mia anlände ca. sju minuter efter, och vi tjötade loss lite innan vi började härja i affärer. Och som vi härjade. Jag var ute efter en väska och en värmande sjal samt alkohol vilket blev inköpt och vi begav oss till Mias hemborg i Balltorp. Vi gjorde oss i ordning, tjötade, rökte, öppnade fakeskumpan på 1,5 liter och fick sällskap av Mias skånska roomie, Katrin. Medan vi tittade på Top Model och jag ständigt lekte med Mias ursöta kattunge så anlände Rania som också var vår skjuts in till stan.

Med varsitt glas med skumpa i handen utforskade vi en stund senare Aveny No. 1 och Yacht Club. Ganska snabbt blev det bara Mia och jag kvar då Rania skulle upp tidigt dagen efter och mest ville kolla läget. Det var en mycket trevlig och rolig kväll som verkligen var över all förväntan! Väldigt ok musik, gott att dricka, trevligt sällskap men framförallt en mycket harmonisk och sympatisk värd, Herr D! Eftersom han var en av de som bjöd mig på tillställningen så tyckte jag att det var på sin plats att tacka för inbjudan och även en uppskattad tillställning, och han visade sig vara ett knippe rolig människa! Han fick mig även att förstå lite av tjusningen med musikvalen under kvällen och var helt enkelt i sitt esse! Efter fräcka toaletter, förolämpning från polska (hänvisar till överskriften) samt mycket dans (för mkt?) så slocknade ljusen och Mia och jag drog vidare till Diamond Dogs. Jag tyckte nästan att det var ett skitställe med otrevliga lokaler samt hormonstinna retarderade människor som raggar i form av att utbrista "Ööööhhh wowowowowowow!!!" när man går förbi och som dessutom blir knäpptysta och mållösa om man går fram och konfronterar eller utbrister detsamma, men jag vet inte. Jag kanske mest var trött. Vilket inte stoppade mig, för när vi kom hem till Mias lägenhet så öppnades fler öl, jag satt och cpcam:ade och rökte vid datorn för att sedan ringa till folk efter 05:00, och gå och lägga mig! Jag spelade in något på Davids telefonsvarare också. Hoppas det var punkfulldräggigt och gulligt, jag kommer nämligen inte ihåg! Hoppas jag friade!

Dagen efter vaknade vi ca. 15:00, min mage och även min själ skrek "McDonalds!" så det fanns inget annat att göra än att kila dit. McFeast & Co med välfriterade klyftpotatis som tillbehör, cola utan is samt en vitlöksdip till potatisen och cheddardip att kladda på i hamburgaren. Det var en äkta supersize me-måltid vill jag lova. Jag var trött hela kvällen, och 20:40 gick mitt tåg hem. När jag gick där, fortfarande i mina ursköna stövlar, så satt där en liten rocker mot en vägg och rökte. "Mia!" utbrast hon lite hest, och tacka fan för att det är Tina! Ett kärt men snabbt återseende, då hon precis anlänt från sin nuvarande hemstad Oslo och kvickt skulle vidare till Borås och pojkvän. Jag hann virra omkring med henne lite för att hjälpa henne komma rätt, och sedan fick jag skynda till mitt tåg. Men det var väldigt trevligt att få några kramar av lillrockaren, för jag kände mig ensam.

1 comment:

David said...

Äh, det va det vanliga tjötet om att jag är det enda som skänker mening i ditt angstfyllda liv. Plus att du uttryckte lägtan efter kramar och pussar, något frieri minns jag inte, men jag vågar heller inte utesluta det.