PMS pt. I

Äntligen känner jag att jag får lite tid till att skriva. Tråkigt värre är det alltid de sena timmarna då jag börjar känna mig sinnesslö, avdäckad och på tok för trött för att egentligen orka skriva, men det skall nog gå även den här gången.

Efter att ha kommit hem en sen söndag från Sthlm så fick jag en välförtjänt slappmåndag. Tid till att ta det lugnt, tänka och reflektera kring veckan som varit. Det faktum att jag hade mkt mer att ägna tankarna åt än jag var beredd på, plus två dagars jobb och trötthet efter ( tisdag och onsdag, 07:00-19:00) resulterade i att min balans vart totalrubbad och helvetet bröt loss. Tankarna löpte amok i mitt inre och det kändes som om blodet vidgade mina ådror och vener, ville ut och iväg, precis som mina tårar. Jag stod däremot ut, bet ihop och kämpade. Precis som vanligt, och torsdagen kändes stabil. Jag var iaf på säker mark igen, begav mig iväg till Varberg med mor på shopping spree som var lyckad, mellanlandade lite i Tvååker igen innan jag blev skjutsad till Falkenberg och Anneli. Vi tänkte besöka Harry's och Popquiz som äger rum varje torsdag, men eftersom där var fullproppat så gick vi vidare till Zäta's. En öl, sedan vitt vin till min Pasta Alfredo, Irish Coffee som efterrätt samt några till slurkar och ljusen på Zäta's släcktes ned redan vid 22:00. Vi satt kvar en stund i den mörka baren och tjötade med Skipper som sliter häcken av sig på Zäta's bl.a. i baren, lurade med honom till Harry's och festen fortsatte.

På Harry's befann sig några av mina homiez, och ett obeskrivligt glatt återseende med Sillen gjorde min kväll ännu mer lyckad. Han har alltid berömt och uppmuntrat mig för mina dolda ambitioner, och verkligen trott på mig. Det värmer.
Anneli började sakta men säkert att tackla av, medan jag friskt fortsatte hälla i mig öl i vanlig ordning. Till slut när allt kändes dött lämnade vi stället och gick hemåt. Även om Anneli tog det lite lugnare den sista timmen så var vi ungefär lika aspackade båda två, vilket kanske förklarar det dåliga omdömet att ta en sväng om Chez Adam på vägen hem. Äh, kom så tar vi varsin shot på Chez Adam! utbrast jag, och två fina flickor (säger vi) äntrade stället där vanligtvis enbart alkisar och turkar gör entré. Det blev någon shot och öl till, sedan tog vi oss i kragen och gick hem, på riktigt. Eskapaderna tog dock inte slut för det, innan vi kom innanför dörren till Annelis lägenhet så lyckades jag att dras längs med den blöta asfalten och skrapa upp lite högeröra - och knä.

Fortsättning följer...