En diskret prick.

Jahaja. Blev väckt av mor strax innan lunch idag, hon hade en order. Mormor och hennes pensionärspolare behövde skjuts till Sibbarp, och det var tydligen min uppgift. Men vad gör man inte för ett gäng rara oldies, va? Jag skuttade upp ur sängen och in i duschen. Kallt som attsingen var det, men jag slängde snabbt på mig lite kläder. Sedan åt jag spaghetti och köttfärssås och satte mig i bilen, redo att agera färdtjänst. Först hämtade jag upp mormor som stod utanför sin lägenhet och väntade (de gör så, gamlingarna). Mormor är väldigt tjock och på så sätt flåsig och andfådd, så när hon satte sig i bilen och vi körde iväg till de resterande tre gamlingarna så satt hon där som vanligt och flåsade. Jag brukar i stort sett alltid finna det lite irriterande i längden att höra på det där, men det skulle jag bli varse om att det där var ingenting. När de andra satte sig i bilen (Elin, Gösta och Lisa eller något), så skulle man nästan kunna tro att det kunde vara möjligt att försörja åtminstone Tvååker med el med hjälp av vindkraftverk i bilen. Jag tycker att det är oroväckande att det blir sådär med många oldies. Man kanske skulle fimpa cigaretten och börja motionera? Fy bubblan.

När jag lämnat av dem körde jag till Varberg för att möta upp Anneli. Hon tittade i affärer med sin brors flickvän och deras dotter Vilma. Tanken var att Anneli och jag skulle hitta en gemensam present till Mica som fyller år idag, den 29 november. Men, som de tjejer vi är, så gick vi direkt till Ströget och fikade. Jag tog en bakelse och kaffe, men det var faktiskt inte särskilt gott. Usch. Sandra och Anneli förundrades över att Vilma log och skrattade så mycket åt mig, hon brukar tydligen aldrig tycka om främlingar. Så synd, jag som har svårt för barn. Fast jag får väl erkänna att jag kände mig rätt smickrad och charmad av den lilla krabaten. Ok då, jag satt t.o.m. och gjorde mig till för henne, och touchade henne lite lätt på nästippen gång på gång då hon tyckte att det var extremt roligt.

Tiden började bli knapp då jag var tvungen att vara tillbaka med bilen en viss tid, så vi skyndade till Vero Moda där Anneli hade presentkort. Hon stod och provade kläder en bra stund, dock utan resultat. Vi gick till gallerian och in på H&M där vi sett något som skulle kunna passa Mica, i skyltfönstret. Jag letade upp plagget och vi bestämde oss för att Anneli skulle prova det, men jag hittade några go'bitar som jag tyckte verkade tjusiga, så jag hoppade in i provrummet jag med! Jag vart stormförtjust i mina fynd, men Micas plagg däremot dumpade vi rätt fort. Det såg hemskt ut. Inne på Gina Tricot hittade jag inget särskilt till Mica, men självfallet en flashig jacka åt mig. Ka'ching! Jag tittade på klockan och såg att tiden i stort sett var ute. Och; vi var utan present. Jag föreslog presentkort, men det var tydligen inte populärt, så vi gick snabbt in på H&M igen, och kollade på en likadan klänning som jag köpte, fast en blå, med svarta diskreta prickar på. Vi gjorde en vild chansning, både när det gällde färg och storlek, och slog till!

Jag körde snabbt hem och överlämnade bilen, och Anneli och jag försvann in på mitt rum. Jag provade mina nya inköp, och Anneli fick prova Micas present. Till vår besvikelse. Mica har större byst än vad Anneli har, och den satt riktigt riktigt tight. Nu går man som på nålar inför imorgon. Det är SÅ tråkigt att köpa saker som verkligen är helt fel. Tänk om inte ens färgen passar henne? Nåväl, vi kör på, och lämnar kvittot i handen på henne direkt! Eller kanske inte. Anneli och jag hade i alla fall en trevlig stund här hemma hos mig innan jag följde henne till bussen. Vi drack öl, kaffe, käkade chips och lyssnade på musik. Kul!

PS. Idag när Anneli frågade oss vad vi tyckte om en korselettliknande topp hon provade, så sade Sandra "den är jättefin!" Anneli vände sig mot mig och väntade på ett utlåtande, vilket blev "ptja...nä, den är inte riktigt 'du' om jag skall vara ärlig." Jag såg att hon blev stött först, så jag sade "men alltså, köp den om du gillar den, och ha på den ett tag så kanske jag vänjer mig!" Både Sandra och Anneli skrattade som om jag sagt något roligt, men jag menade det. Så sade hon att det var lugnt, att det var bra att jag var ärlig, och hängde tillbaka den. När jag en liten stund senare kollade på ett görsnyggt linne och sade "åh, det här var fint", så sade Anneli med en förlöjligad röst "kanske, men det är inte riktigt DU!"
Jag avskyr tjejer. :) Vad är problemet? DS.