Jag kommer alltid att vara ett kärlekskrankt litet harhjärta som suktar efter närhet och omtanke.
Jag kommer aldrig att vara som de där coola rockersbrudarna som flashar brösten på krogen (även om det nästan hände en gång i Sthlm, ofrivilligt) och följer med kille efter kille hem.
Jag kommer alltid att stå med min öl i handen på krogen och antingen fly från komplimanger eller skratta bort dem.
Jag kommer aldrig att attraheras av tanken vid lössläppthet även om det ändå blir sådana tendenser ibland.
Jag kommer alltid att söka så mycket mer än de jag möter, kanske alldeles för mycket.
Jag kommer aldrig att släppa längtan efter att träffa någon som kan ge mig mycket mer än andra i min omgivning gör, någon som faktiskt finns där no matter what (bristvara).
Jag kommer alltid att vara en nörd när det gäller känslor.
Jag kommer aldrig att kunna skriva en sådan här text utan att hålla tårarna i schack.
Jag kommer alltid avundas de personer som får privilegiet att komma någon jag tycker jättemycket om nära.
Jag kommer aldrig i tid.
Jag kommer alltid att besitta någon form av särskild utstrålning som faktiskt får de flesta killar löjligt förtjusta i mig snabbt (har det efter mor), vilket hittills nästan enbart ställt till med bekymmer.
Jag kommer aldrig bortprioritera värdighet.
Jag kommer alltid att vara en killtjusare, men det är få som faller mig i smaken på riktigt (kräsen). Är du en av dem? Ta för dig jävligt mycket, du är i sådana fall en fin människa!
Jag kommer aldrig att utnyttja folk när känslor är inblandade.
Jag kommer alltid att värna och vara hängiven de mina. Eftersom de är mina.
Jag kommer aldrig att vara som dem. Ja, tjejerna alltså.
Jag kommer alltid att vara skör och känslig (som ett okokt spaghettistrå).
Jag kommer aldrig att upphöra vara en tönt eller söka efter den där efterlängtade JÄVLA tryggheten.
...men det skadar fortfarande inte om karlar är pilska närhelst jag vill att det skall vara så.
No comments:
Post a Comment