Jag, semi-modell Pt. I

Hultsfred, sommaren -03

Jag tog mig friheten att sträcka ut mina leder, och lade mig sedan igen bekvämt i gräset bland alla människor. Framför oss hade vi en Stefan Sundström som hade samlat oss kring pampasscenen, men jag tror inte att det enbart var för hans skulle som man satt där i det solvarma gräset, utan det var väl ett sådant där vanligt festivalfenomen som gör det jävligt skönt att sätta sig sådär runt 12:00-13:00, acceptera att man fortfarande håller en stadig fylla sedan flera dagar tillbaka, låta solen skina på ens dammiga ansikte och bara ligga och jäsa. Stefan Sundström är perfekt bakgrundsmusik. Och när man lite drucket sträcker sig efter sitt ciggpaket, fipplar upp en cigarett och tänder, ja då jävlar. Då är livet snällt.

"HEJ!"
Jag vaknar upp ur min festivaldvala och tänkte att man hejar väl tillbaka då.
"Jag kommer från MIKA's, vet du vad det är?"
Uhm...nej, dessvärre inte.
"Ok, vi är iaf en modellagentur, och jag undrar om jag skulle kunna få ta några bilder?"
Jaha...(totalt eller iaf lite förvirrad)...jodå, det skall väl gå bra.
"Följ med mig bort till trädet här då!"

Jag följer med kvinnan och vi ställer oss och pratar en stund. De skall göra ett festivalreportage om olika stilar, jag kanske får vara med där. Jaha, tack. Och om inte det, så hör hon kanske av sig senare då jag kan vara en intressant modellkandidat. "Ok". Jag uppger längd, ålder och annat skitväsentligt varpå hon ställer mig jämte ett träd i skugga. Det kändes obekvämt bara att stå där som en staty och bli plåtad, och blev sannerligen inte bättre av att flera människor tog upp sina kameror och tog foton. För tänk om jag var en kändis! Haha, tji för er som kommer hem med foton på en helt vanlig värdelös tjej.
Äntligen försvann alla kameror, jag får ett visitkort och får ansluta mig till mina vänner igen. Hon hörde aldrig av sig, och vardag blev till vardag igen.

Ca. ett halvår senare följde jag med fars fru till en agentur då hon skulle lämna några foton på sin lille son som hon ville ha som bebismodell. "Jo, sedan skulle jag vilja att ni tittar på Maria också!" Fan också. Jag ville sjunka genom jorden, men log lite lamt. De tog de sedvanliga uppgifterna, tog några enkla bilder och ja, de var intresserade. Stegade ut ur Avenuemodellers kontor och visste inte alls vad detta skulle betyda. Jag blir rätt snabbt uppringd av Danilo, och vi styr upp en testplåtning i Göteborg. Med T bakom kameran och M med sminkborsten i högsta hugg klättrade jag på stora betongblock och posade, och kände mig inte alls nöjd efter att ha blivit avsläppt av makeupartisten vid centralstationen. Ett tag senare blev det till att dyka upp på audition på STS Språkresor i Göteborg, dock utan resultat. Kanske för att jag sade att jag hade bråttom tillbaka till tåget, jag vet inte. Danilo ringde mig när krokusen kom till våren och sade att det här kunde bli hur bra som helst, både Milano och Paris är intresserade men vi måste fixa lite bikinibilder. Jag tog tåget upp, var på väg mot Avenuemodeller när jag stannade upp. Vänta lite, bikinibilder? Då borde man ju faktiskt ha med sig en fucking bikini. Typiskt mig. Ett snabbt besök på H&M och jag dök upp sedan med rätt utrustning. Ett ytterligare göteborgsbesök ägde rum då jag skulle träffa en tjomme från Paris och sälja mitt salta västkustfläsk. Man fick två urtråkiga frågor att besvara, sedan var det tack och hej och nästa i kö. Jävla baguette till kärring, sacre bleu god damn it.

"Hej Maria, det är Danilo! Flera agenturer i Milano har sett dina bikinibilder och de är jätteintresserade, du kan förbereda dig på att åka till Italien i sommar, men de vill gärna träffa dig före också!"

Fortsättning följer...