I wanna be adored

Oj oj oj. Vilken helg. Det är efter helger som den här som man helst skulle vilja sova några år, eller kanske längre än så.

I fredags roade jag mig själv genom att dricka öl tills jag blev lagom lullig, och dansade sanslöst mycket till gamla 80-talshits framför mina speglar. Det var nästan roligt. Jag såg det som en förfest inför min Göteborgsvisit jag skulle genomföra dagen efter.

Dagen efter vaknade jag på tok för sent, ungefär vid lunchtid då jag egentligen hade tänkt redan befinna mig i Götet. Jag var skadat trött, och tråkigt nog kände jag mig på dåligt humör. Jag stressade som vanligt, och kom till slut iväg och hoppade av i Mölndal strax efter 16:00. Köpte cigaretter och skyndade sedan vidare till Erik med spårvagn. Några timmar efter så hade festen börjat och vårt sällskap utökades allt eftersom. Det var trevlig stämning, och efter mängder med spray på toaletten så tog vi spårvagnen från Lana. Jag hoppade av tillsammans med Emelie, en tjej jag lärde känna lite på festen, vid Valand och tog en annan spårvagn till Järntorget. De andra skulle hämta lite folk och vi orkade inte ta en omväg. Jag hade vid det här laget fått i mig ca. sju öl, vilket skulle bli åtta då jag snabbt beställde en Kilkenny inne på Sejdeln. Där satt vi jämte Eriks storebror och hans sällskap, och jag fick för mig att han var skitsur på mig. Han är en sådan där person som man typ är rädd för, haha. Lömsk som jag är så fick jag lurat Ola från Kingshead till Sejdeln, det var trevligt att ses! En liten stund senare kom även en viss Manne, han var trevlig och rödhårig! Kvällen var då fortfarande under kontroll och det var mest trevligt, alltihop. Sedan tog vi en cigarett utanför Sejdeln, och jag fick bekräftat av Eriks bror att han inte alls var sur på mig. Därför snodde jag en kram av denne mycket suspekta människa. Vi gav oss iväg till Henriksberg, men dessvärre ställde vi oss i kön bara en timme innan stället skulle stänga. Jag drygade mig lite i kön, blev glad över att vi slapp betala och hängde in min rock! Jag ställde mig direkt i baren och beställde en Cuba Libre till mig, samt varsin öl åt Ola och Erik. Aldrig en eftertanke när det kommer till alkohol.

Ola sade att han snackat med två falkenbergare, så jag var givetvis tvungen att se om detta kunde stämma. Sprang fram till bordet där de satt och slog mig ned vid sleazehasarna. Jodå, mycket riktigt kom de från Falkenberg, men jag tröttnade snabbt då den ene som tydligen var lika gammal som mig och gick i en parallellklass i gymnasiet tycktes veta det mesta om mig och på något jobbigt vis romantiserade och glorifierade mig som människa. Jidder som att jag gick runt och såg skittuff ut i skolan och var en sådan där tjej man inte vågade gå fram och prata med ville jag inte ens höra talas om, och när han sedan tog upp modelltjafset så slurkade jag snabbt upp min grogg, sög på min limeklyfta och gjorde en snygg sorti. Jag vill aldrig vara otrevlig, men ibland blir bara vissa saker så jävla tjötigt. Och jag var egentligen, som jag nämnt tidigare, inte på mitt allra bästa humör. Jag kanske trodde det, men icke.

Jag gick och köpte varsin öl åt Erik och mig, och sedan lirade bl.a. Ola och jag biljard. Jag var verkligen totalt värdelös och gick in för att försöka psyka mina motståndare så mycket som möjligt istället. Ytterligare ett barbesök gjordes, men eftersom de skulle stänga så fick jag enbart ett glas med vatten. Mycket futtigt, tyckte jag. Lika futtigt som att jag någon halvtimma tidigare inte fick gå ut och röka. Hämtade iaf ut min rock och satte mig precis utanför och rökte medan jag inväntade sällskapet. Pratade med en snubbe från Västerås och en stund senare satt vi allihop på en spårvagn till Majorna. Vi skulle på svartklubb, och jag var helparty och inställd på att festa loss ännu mer. Men det var dock då jag kände att något inte stämde inuti mig. Något låg och tryckte på hjärtat, men jag valde att ignorera det. Vi kom till klubben, jag köpte ett glas vitt och hällde i mig snabbt. Satt en liten stund med Erik och några till, och gick sedan för att köpa en öl. Jag ställde mig i kö, och fick då höra att allt var slutsålt. Samtidigt som jag såg en fröken precis jämte mig få det sista glaset med vin, varpå jag stod och funderade på att bjuda över. Då vände allt.

Som en blixt som slår ned på öppen mark började ångest växa fram och jag började nojja som in i helvete. Jag gick snabbt tillbaka till Erik och sade att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, jag var tvungen att få i mig alkohol. Erik offrade sin öl och jag höll den med en nästan skakande hand. Han förstod nog då att något var fel, kommer dock inte ihåg om tårarna börjat kika fram redan då. Han frågade mig i alla fall om jag ville lämna stället och sticka hem till hans lägenhet där vi kunde köra efterfest. Där det fanns alkohol. Jag tyckte att det lät som en mycket bra idé och vi gick ned för alla trapporna. Folket som stod där längs med väggarna fick mig att på något konstigt vis må illa. Jag ville inte kolla någon i ögonen på det där stället, men nu när jag blev ensam med Erik så släppte jag allt. Precis allt, och det har i stort sett aldrig hänt. Jag har mått kasst för mig själv. Tårarna forsade ut och jag kved av smärta. Jag tog av mig min jacka, jag ville inte vara varm. Jag stod i Eriks famn en bra stund innan vi fortsatte mot spårvagnen, men tårarna ville inte ge sig ens efter det. Jag struntade i allt folk runt omkring och fortsatte att vara min ångest till lags. Mängder med tårar på Eriks axel, och vi hoppade av vid Järntorget. Vi skulle hitta en tjejkompis till Erik som var med på förfesten som tyvärr lämnats ensam utanför Henriksberg.

Vi kom överens om att shoppa på 7eleven, och jag tror mig minnas att Erik, när vi stod utanför, sade något i stil med att "Fan Mia, du är sjukt bra på att dölja hur du mår". Och jag vet det. Även om jag också vet med mig att Erik är en av de få som iaf ibland genomskådar de där välanvända fasaderna.
Vi shoppade cigaretter, snus, folköl, chips, ostbollar, choklad, två stycken sallader och jag skulle tvunget köpa med mig fyra klubbor också. Sedan vidare in på Burger King där jag köpte en meny, och gick sedan ut och satte mig jämte Erik på en parkbänk mitt på Järntorget för att invänta Mathilda. Hjärnan gick på helvarv, men jag försökte tona ned det med att sluka lite mat. Plötsligt kom stackars Mathilda springandes, överlycklig att se folk hon kände efter att ha virrat omkring ensam. Vi tog en taxi hem till Erik, och när jag satt där i baksätet undrade jag hur allt skulle sluta. Det kändes inte bra alls.

Vi kom innanför dörren, och satte oss i soffan. Äntligen fick jag min öl. Lycklig över att Erik hade kvar en starköl i kylen som han offrade, slog jag upp en sådan åt mig istället för simpel folkis. Den slank snabbt ned, och jag kommer knappt ihåg vad vi pratade om. Mathilda blev trött, klockan var kanske runt 05:00 på morgonen och Erik stoppade om henne i soffan. Jag gick på en folköl, och började bli sådär orolig igen. Vi tog några rökpauser, och jag började få nya saker i tankarna. Jag tjatade på Erik att han skulle fixa fram något. Något som skulle få mig att känna något annat om så bara för en liten stund. Han vek sig aldrig, även om jag satt och tjatade och grät i kanske en timme. Jag försökte ringa till Sthlm för att se om någon där uppe kunde hjälpa mig, och då ingen svarade slängde jag mobilen över rummet och in i väggen. Nästan in i Eriks och hans lägenhetskamrats flashiga tv. Jag var totalförändrad. Erik höll om mig ännu en gång, hårt. Jag vet att jag bet mig själv i kinden med vilje vid något tillfälle, vet dock inte om det var då. Hårt var det i alla fall, vilket känns idag.

Klockan 08:00 imorse gav jag upp. Erik lade sig i ena soffans ände, och jag var utmattad. Jag tyckte att det var att slösa på komfort, att alla skulle ligga i soffan, så jag snodde Eriks säng och kröp ihop i fosterställning under en filt. Egentligen ville jag ha någon jämte mig, men jag drog mig ändå undan.

Blev väckt vid 12:30-tiden idag tror jag, och jag satte mig i soffan med Erik och Mathilda. Jag kände inte för att säga något, det var nog det mest tysta ögonblicket i mitt liv, jag som annars brukar vara mycket talför. Jag försökte få i mig lite sallad och kaffe, men det kändes inte skitbra får jag väl erkänna. Vi tittade på komik, och efter en stund var det dags för Mathilda att ge sig iväg hemåt. Erik och jag följde henne till spårvagnen, och gick sedan till ICA Maxi för att shoppa. Jag var förmodligen den mest slitna bruden i hela stan, men jag orkade inte riktigt bry mig. Med rödgråtna ögon hittade jag en stickad rosa mössa som någon lagt på en hylla, och ingen verkade sakna den så jag satte den på huvudet och lunkade mot kassorna med Erik. När vi kom hem lagade vi mat och gjorde oss dumma tillsammans, lekte med maten och tog kort. Jag sjöng "Här dansar Herr Gurka, både vals och mazurka" medan jag lekte dockteater med gurkbitarna på min tallrik. Jag hade knappt hunnit få i mig något när vi tvärt bestämde oss att förflytta oss till tv-rummet och spela Final Fantasy VII, en personlig favorit. Vi drack ännu mer kaffe, och jag hade beställt en tågbiljett över internet medan jag skrålade med i en vettig låt. När vi sedan tog en rökpaus får jag bara en fix idé om att jag beställt fel. Och jodå, visst var det så:

Varberg stn - Göteborg C 2006-11-26 (Söndag)
Avgång: 21:37 Ankomst: 22:20 Total restid: 00:43 Byten: 0

Det var bara att beställa en ny biljett, med avgång från Göteborg. Ja, för det kunde ju liksom vara hyfsats smidigt, då jag befann mig i fucking Göteborg! Jävla klantarsle.
Ännu mer kaffe skulle drickas medan vi tittade på Animal Planet och apor. Ungefär vid 20:45 skulle mitt illamående som oidentifierat grott i mig under hela dagen ta ut sin rätt. "Jag tror jag mår lite illa", sade jag där vi satt i soffan. "Jag måste nog fan spy". Jag gick lugnt till toaletten, låste om mig och knäböjde. Sedan spydde jag som en kalv. Kaffebrunt med små bitar av t.ex. tomater och kantareller forsade ur munnen på mig och än värre, ur näsan. Jag snöt mig, spolade och torkade mig runt munnen. Nu skakade jag mycket mer än innan, och jag kände mig så jävla uppgiven. Tog direkt efter farväl av Erik då jag var tvungen att rusa mot spårvagnen.

Spårvagn > Tåg > Hemma > Jävligt trött. Och fundersam. Hade uppskattat sådana där kramar.