Too spanish to fuck

Ok. One two three four OI!

Igår skulle vara en trevlig dag. Jag försov mig och fick lite panik då jag ville äntra Göteborg hyfsat tidigt på dagen. Det slutade med att jag klev av i Mölndal lite över 17:00, skyndade mig upp på gångbron, köpte luckies och kontantkort för att sedan kila ned på andra sidan vägen och hittade Maria och hennes bil direkt. En förfest utan alkohol är ju inget vidare alternativ, så jag ilade in på Systembolaget i Mölndals centrum. Innan jag stegade in genom de härliga spritdörrarna kom jag att tänka på att det kändes lite som att själv befinna sig i spelet GTA när man skyndade över gatorna där inne i Mölndals centrum. "Koolt", tänkte jag. Nåväl, det blev iaf Kilkenny för hela slanten och vi kunde bege oss till Balltorp och Marias lägenhet.

Någon timme senare hade vi fått i oss lite mat, började bli färdiga med hår, makeup och kläder och någon öl hade slunkit ned. Jag lekte traditionsenligt lite med Marias webcam och runt 20:00 tog vi bussen till spårvagnarna, och sedan vidare med spårvagn till Krokslättstorg. Det skulle bli riktigt roligt att träffa Erik igen då det var ett rejält tag sedan vi sågs, och efter att han öppnat dörren för oss så satt vi ett lagom sällskap på fyra personer och snackade allt möjligt. Relationer, politik, psykvård, eskapader på fyllan à la Mia (t.ex. Garderobsblomman) och Erik och jag slank även in på lite diskussioner som handlade om sex och one night stands och allt som hör därtill.

Mellan 23:00 och 00:00 tog vi farväl av Erik och fortsatte mot stan. Jag hade då haft hemsk huvudvärk i stort sett hela kvällen, men såg ändå fram emot Yacht Club och party. Vi nådde Valand och steg ur spårvagnen. Det regnade och vi gick bestämt ned för Avenyn, men bestämdheten vart jävligt slak och byttes till slut till ett tvärstopp mitt emot Aveny No. 1. De enda människorna vi såg var på väg ut, och det kändes på något vis väldigt dött. Kom vi för sent? Bangade folket p.g.a. jobb dagen efter? Skit också. And such pain in the huvud, nej nu kändes det bara skitjobbigt. "Vi kollar Rockbaren" sade jag och vände på klacken samtidigt som jag kände att jag svek min egen vilja en gnutta, det hade känts soft att befinna sig i de ljusa rummen på yachten då jag hade väldigt trevligt där första gången. Rockbaren var äckligt tomt och dött, vilket till slut tog oss till Diamond Dogs. Det var åtminstone lite roligare människor där än förra gången jag besökte stället, och vi satte oss ned med varsin dricka. Vi skålade för Girl Power, Led Zeppelin, snoppar(?) och även oss själva ca. 3-4 ggr, rökte på toaletten för att känna oss busiga och en stund senare blev jag dränkt i regnvatten då Maria snubblade in i parasollstolpen. Sedan fick jag en vän.

Vi satt vid baren, jag hade grimaserat illa åt den äckliga avgiften på tio kronor vid kortköp i baren VILKET INTE ÄR TILLÅTET, faktiskt, och blivit lite småarg på den ene bartendern som uppenbarligen inte vet vad god service är när någon petar mig på axeln. Jag vänder mig om och jämte mig står en kort, tjock och ful snubbe som skulle visa sig vara spanjor. Han höll febrilt konversationen vid liv i början, men efter ett tag kändes det mest naturligt att sitta där och snacka musik med honom. Han spelade oboe. Rock!
Jag lärde mig ännu en gång att man skall fan i mig sitta tyst i ett hörn på krogen och inte yppa minsta lilla ord, för om man så gör så får man inte vara i fred för resten av kvällen/natten. Jag drog på mig en stalker. När jag själv gick ut och rökte så kom så småningom fucking José och började dilla om att jag såg ut att frysa och behövde sällskap. Trevlig och snäll som man är så avfärdar man inte någon bara sådär. Prata kan man ju alltid göra. Eller? Cigaretten tog slut ofattbart fort, och jag sade att jag skulle gå och leta efter Maria på toaletten. När jag hade gjort en vända där nere och upptäckt att hon inte var kvar, så gick jag ut. Där stod José i trappan.

"Uhm, hola. I gotta find my friend Maria, ok? Bye!" sade jag och skyndade förbi honom och vidare mot baren. Med spanska steg bakom. Han ville bjuda på öl och jag tackade vänligt men bestämt nej, jag tyckte att jag hade druckit tillräckligt för kvällen. José tyckte att jag gott kunde ta någon öl till, men jag sade återigen nej tack. Jag ställde mig i baren jämte Maria och en kille, och han insisterade ännu en gång på att köpa något åt mig. Min spritgom började sukta efter Cuba Libre, och jag sade att jag skulle betala för en själv. Men jag "fick inte". Jaja, tänkte jag, är du så jävla dum så du skall bjuda så fine. Gör det då, dina jävla siestaröv. Maria satt i en soffa med tre killar, och jag skyndade dit med min drink. Jag beklagade mig snabbt över situationen för sällskapet, och gick sedan till baren och sade att slemproppen fick sätta sig med oss om han ville, "but feel no need to do it, ok?" Jo men klart att José skall vara med. Jag fick ta till nya fulknep. Var gång han skålade med mig så sade han att om man inte tittade varandra djupt in i ögonen så skulle man som följd få dåligt sex i sju år. Jag menade då på det att I don't mind, bara jag har garanterad bäst musik under de åren så skulle jag nog kunna uthärda prövningen. Jag tänkte att om han ser mig som en osexuell människa så kanske intresset skulle sjunka, men nä.

Nästa steg - personligt angrepp. "I hate catholics". Då Josékuken var katolik, så satt jag och talade vitt och brett om hur mycket jag verkligen avskydde katoliker, men allt misslyckades och det slutade med att jag nästan råkade säga att jag hatar judar och jag kände mig med ens en gnutta nazi. Fast jag var på god väg, han verkade ta lite illa upp men inte tillräckligt. En kille mitt emot mig avbröt lite diskret vår diskussion och sade att "snart kanske det börjar bli dags att min kompis spelar din storebror?" och syftade på killen som satt bredvid vilken jag f.ö. ändå hållit ögonen lite på tidigare under kvällen. Jag sade att det hade uppskattats, men nästan precis då tändes lokalen upp och DD stängdes. Vi hämtade ut våra jackor, och gick ut. Jag var full och trött på att vara trevlig. Eftersom José fortfarande var som en svans, så sade jag att jag var tvungen att springa. Jag sprang skrattandes upp för Avenyn men då jag såg att idioten följde efter stannade jag upp och sade att jag tydligen tog fel håll och började springa ned mot Maria och killarna. Han stoppade mig och skulle prata. Jag orkade vara trevlig en liten stund till, men sedan satte jag demonstrerande handflatan i nyckelbenet på honom och sade ifrån lite mer på skarpen att jag skulle gå till mina kompisar, själv. Jag fick upprepa det fem gånger, och gick sedan mot killarna och slog armarna om min "storebror" för att pusta ut samt gardera mig mot fler jävla stalkerattacker. Och helvetet upphörde. Men inte min huvudvärk.

Dagen efter, idag, hoppade jag av vid Brunnsparken ungefär klockan 17:09. Mörkret hade redan omgett staden, och jag gick genom Nordstan till centralstationen. Köpte cigg och beställde biljett. 18:10-18:49 och sedan var jag framme i Varberg. En kvart senare befann jag mig i Tvååker och fick i mig lite näring, Davids goda kantarelltjosanhejsan med pasta (I love it), och sedan var det bara till att svida om till klänning och strumpbyxor! Kalas är ju kalas. Det var rätt trevligt, men vi fick inga godispåsar.