Morgonstund har salt i mund.

På jobbet, 06:00

Ångest på jobbet. Försökte precis vara en aning kreativ när jag ändå inte har något att göra och sitter här på kontoret. Alla sysslor är gjorda, jag är trött på TV'n och klockan är härliga 06:02! Allt jag fick fram med hjälp av den där hemska blyertspennan såg bokstavligt talat ut som CRAP, och det slutade med att jag straffade skissblockets ark och bröt pennspetsen, med vilje. Jävla skitskapande.

Natten har iaf varit lugn, jag önskar bara att jag hade kunnat gå hem vid 07:00 istället för 09:15, de två extra morgontimmarna känns tunga. Kommer väl hem vid 09:30, somnar vid 10:00 och vaknar förmodligen någon timme innan det är dags at gå till jobbet igen och påbörja en ny natt. Men jag känner mig rätt tillfreds med det mesta just nu för stunden, det är ovanligt, och det är bra.

Vill egentligen inte ta upp det eller älta det, för nu kommer humöret sjunka en aning...men jag saknar verkligen fönstret. Jag saknar de fruktansvärt vackra ögonen som sällan sken av hopplöshet, och kyssarna jag stal, en efter en och många gånger ännu fler. Händerna som innan rört vid många andra brudar, men nu rörde de vid mig. Istället för en ryggtavla ett bröst att vila kind mot, äntligen.

Men jag vet att det är bra så här. Nu skall mina saltstänkta läppar smaka filter och nikotin.

Because I'm worth it.