Minus

Far ringde ikväll, och direkt när mor sade att jag skulle ringa upp honom så ville jag dö typ säkert minst tre gånger, då jag lovade min bror att ringa far snarast möjligt då han gnällt på att vi aldrig hörs. Men men, jag ringde upp och vi pratade om det som vi brukar. Fast den här gången hade vi ett nytt ämne - bostad. Vi pratade kaminer, fjärrvärme, golvvärme, att byta hus och div. andra saker som hör till. Sedan pratade vi om utbildningar, mina framtidsplaner, skolgång, fjällenresa och jobb. Sedan berättade jag helt tvärt att jag tagit psykofarmaka i ett år och hur jag mått de senaste åren. Sedan så...FAN vad korkad jag är. Jag bara slängde ur mig det. Jag menar hur jävla dum får man vara egentligen? Jag hoppas verkligen att far tog och tar det bra. Jag vill inte att han skall fara illa på något sätt och vara orolig för mig. Det var mitt liv, det ÄR mitt liv. De har sitt. Förlåt.

Jag, far och storebror.

Just nu skulle jag bara vilja be allt och alla om ursäkt och sjunka genom jorden, men jag tänker inte göra det. Jag är inget offer. Fuck you.