Upstairs

Kom att tänka på en låt som är fantastiskt bra!

Jane says
She's never been in love
No, she don't know what it is
Only knows if someone wants her
I want them if they want me
I only know they want me

Sist jag hörde låten var på Yacht Club i Göteborg, och dessförinnan kommer jag ihåg att den spelades flitigt på Upstairs, ett uteställe i Falkenberg som stängde igen för något år sedan. Jävligt synd, för det var på Upstairs det hände! Det var där man spelade sönder biljardborden, hade hångelorgier, såg mindre band uppträda, låg och brottades på golvet, träffade massvis med nytt folk som sedan skulle komma till att bli ens vänner. Och för att inte tala om Tinas och min Kenneth, en två meter hög indianstaty i trä som vi hånglade upp och smekte var helg. Det låter sannerligen som en fritidsgård, men faktum är att vi hade så sjukt roligt! Sunkigare ställe får man nästan leta efter, men det var vårt! Det var även där jag hade den bästa tiden med Mica, en tid som man fått höra aldrig kommer att existera igen. Hårt som fan, men så är det bara. Dessutom hade de flesta på Upstairs en hel del krogvett.

Krogvett:

Förmågan att idka krogvett är få förunnat, det går till viss mån att träna fram men hoppas inte på för mkt! Jag vet inte hur många idiotiska upptåg och fasoner jag bevittnat under mina få krogår, men jag skulle kunna sätta en stor stark på att listan kan göras lång som in i helvete. Jag har inga som helst problem med folk som går ut med sina gamla polare, har en jävligt roligt kväll och natt och spexar till det ute på krogen, man måste ju få leva loppan! Men ibland blir jag verkligen förvånad över hur en människa kan bete sig. Det jag mest har problem med är nog vad folk säger.

Det är natt, vi befinner oss på Zätas och Mica och jag har precis varit på damtoan. Vi skrattar och flimsar och börjar gå ut ur toaletten och mot trappan upp. När vi hunnit ta några steg så hör jag att en mansröst ropar sig till mig, jag vände mig om och gick fram till killen. "Ja", sade jag undrande, "var det något särskilt?" då han inte fick fram ett ord. "Jo", sade han, "min kompis som står där borta (medan han pekade på Rat Kid, en kille jag förfestat med som ser ut som typ tolv bast) tycker att du ser ut som en kille!"
Jag stod och tittade lite förundrat på killen som talade till mig. Jag kopplade nog inte riktigt först, samt att jag förmodligen väntade på någon form av poäng. Mica som stod snett bakom mig tände till såklart, och knöt sin näve men lät den mjukna igen. "Nu tycker jag att ni skall be om ursäkt, man säger inte sådär till en tjej", sade Mica medan jag kände mig lite besvärad över situationen. Killen menade då på att det var ju inte han som tyckte det, utan hans kompis. "Var det det enda du ville säga till mig, att jag ser ut som en kille?" frågade jag och gav ifrån mig ett irriterat leende och ett höjt ögonbryn. Killen fick inte ur sig ett ord, och där var väl vår skitsmarta konversation över. Mica ryckte mig lite i min vänstra arm och sade "kom så går vi". Jodå, vi vände på klacken, men jag hann nog knappt ta ett steg förrän jag vände igen och gick fram till killen. Jag böjde mig framåt mot hans ansikte och kupade handen lite och placerade jämte min mun. Så viskade jag lite försiktigt "ni har båda rätt, jag har kuk precis som ni" och så klappade jag honom lite på axeln. Maken till äcklad min har jag aldrig skådat, och jag skyndade mig upp för trapporna efter Mica.

En annan natt befann sig Anneli, Michaela och jag på Padees i Varberg. Vi var alla tre på danshumör, och siktade in oss på det lilla dansgolvet varpå vi skulle passera två-tre killar. När jag gick förbi utbrast en av dem "killar, ta inte på hennes bröst" följt av en liten konstpaus, för att sedan avslutas av "FÖR HON HAR INGA, HA HA HA HA!"
Jag tittade ned på min fattiga barm och såg att ja just fan, ikväll hade jag tagit på min korselett som trycker in de redan små bröst jag har, satan också. Innan vi hann till dansgolvet kände jag för att ge honom en rak höger, men jag kan verkligen inte slåss. Så det fick vara, och vi dansade vidare.

Ett till exempel tar oss till Zätas, eller snarare utanför. Jag skulle gå och ta ut kontanter och gick längs med Zätas uteservering. På kullerstensgatan möter jag två förbipasserande killar. De såg lite tuffa ut, inga jag hade uppmärksammat innan. Jag brukar gå snabbt förbi folk, för jag tycker inte om att få kommentarer. Självfallet gick jag inte snabbt nog. "Är det roligt att SVÄLTA ihjäl sig eller?" Vi var ungefär jämsides med varandra, och jag mumlade något i stil med "yup, this is the time of my life..."

Men vad är det egentligen som gör att folk tror att det är ok att slänga ur sig precis vad fan som helst? Att bedöma en annans kropp för att sedan utvärdera högt och tydligt. Jag har inga problem med att någon går och tar mig lite lätt på rumpan, då nyper jag bara tillbaka. Men ord kan vara så ofattbart svåra att möta ibland. Jag minns en gång då en väldigt nära vän till mig kom fram på krogen och såg lite smått sårad ut. Hon hade varit på Bratt, och kom till Zätas där jag var. På Bratt hade tydligen någon totalt okänd människa gått fram till henne och sagt att han tyckte att hon var ful. Han tyckte att hon var ful?! Jag menar, vad är det med människor? Dessutom är hon inte ett dugg ful, hon är extremt söt och snygg, däremot kan jag tänka mig att det kanske var någon som inte tyckte om hennes stil. Vilket nu är sista skriket då det förmodligen handlade om stuprörsjeans och kanske någon randig tröja. Jag är trött på att behöva munhuggas med avundsjuka tjejer och killar med socialkompetens = 0,000, varför kan ni inte bara gå ut and have a jolly good time?! Jävla cpbarn.

Nej jag, jag städar minsann undan efter mig själv på krogen. Och andra.



T.h: Jag för några år sedan på Upstairs, i städtagen.