Veklingar.

Jag förstår inte hur vissa människor lyckas. Ja, lyckas vara så fruktansvärt jävla sjuka och klena jämt och ständigt! Har precis åkt på två natturer, förstår inte riktigt varför jag tackade ja. Egentligen skulle jag ha börjat om en timme, men jag sade att jag skulle dyka upp klockan 21:00. Men jag hinner ju fan ändå inte vila.

Nu har jag visserligen inte varit så väldans arbetsam av mig under de senaste åren, mitt första sommarjobb var bl.a. som servitris, därefter kassabiträde (suck) och nu snart två års arbetande då och då inom vården. Och jag har nog ta mig tusan aldrig, vid ett enda tillfälle, ringt och sjukanmält mig. Medan jag har kollegor som inte gör annat än klagar. Vad är det med folk? Ni måste verkligen vara överkåta på att klaga, klaga och återigen klaga. Skäms!

Saken är den att jag är så fruktansvärt trött om dagarna nu för tiden, att gå på ett vaket nattskift i tolv timmar känns inte sådär skitkul om jag skall vara ärlig. Ibland händer det att man råkar slumra till, och jag vill verkligen inte göra det. Känns alldeles för riskabelt, jag är rädd att jag inte vaknar på några timmar liksom. Sist jag jobbade råkade jag slumra till sittandes med fötterna uppe i soffan, och vaknade av att patient 4 satt precis jämte mig! Det var tokläskigt! Kanske kan lägga mig inne i tvättstugan på strykbrädan...

Jag är faktiskt lite rädd också. Känns som att jag är en aning för labil för att jobba natt nu, sist vart det katastrof. Vårdtagarna var oroliga hela natten, själv var jag fylld av oro och gick och torkade tårar på golvet i köket. Ja, jag gick faktiskt och storbölade nästan, fast tyst. Kved och led, av vad? Svårt att säga. Det var spring hela natten dessutom, och sedan avslutades det hela med att patient 1 ramlade och skrapade upp armbågen. Då fick jag torka upp blod också, till råga på allt. Och sitta och vänta på SSK i en jävla timme. Det var ingen fin syn. Blod på nattlinne, sängkläder, golvet och hennes händer. Tills slut även på mig, då jag efter att ha rotat i skåpen skulle stoppa blodflödet. När jag hade fått upp henne och hon låg tryggt i sängen, stackaren, så gick jag ut och tog en cigarett efter att ha strukit henne liten på kinden med baksidan av min hand. Vädret var rått, det var alldeles kolsvart ute, jag var totalt slutkörd och såg förmodligen förjävlig ut eftersom jag strukit undan luggen med mina blodiga händer. Jag såg nog ut precis som jag kände mig.

Jaja, jag skall väl inte klaga. Jag är i stort sett arbetslös kan man väl säga, och behöver pengarna. Särskilt efter min ullvinterkappa jag köpte häromdagen. Och bara att blicka framåt, Mia. Jag fick ju ett samtal från en bekant uppe i Sthlm häromdagen som kanske släpper sin lägenhet efter jul ändå, och då har jag förmodligen första tjing. Det hade varit skitbra! Fast kanske inte. Vi får se.

Sköt om er, och sov gott de kommande två nätterna, bastards!

Ps. Ni är fortfarande duktiga, love till er. Fear my photo skills. Check kappa från In Wear, MQ, samt mitt nya läppstift i nyansen Garnet från The Body Shop.