Att låtsas glömma

Kollade grundligt igenom mina låtregister på datorn, och fann Ratata - Drömmar. Jag är förmodligen i grund och botten en metaltjej. Det var In Flames gamla slagdänga Lunar Strain som ens fick mig att intressera mig så pass mycket för musik som jag gör idag, och det är jag glad över. Jag borde inte ens kunna stava till Ratata. Men...

...i slutet av oktober år 2006 så satt jag i ett vitt rum med en öl framför mig. Jag hade fått fördelen att bli inbjuden till Yacht Club i kära Götet och tog med mig Maria. Och ja, det var verkligen ett vitt rum. Efter att ha presenterat mig och hälsat på H, som var en av tjommarna eller tjommen som bjöd mig, så tackade jag för inbjudan och kilade vidare.

När vi först kom till stället så såg jag ett knippe Dill förbiskyndande. Han såg lika glad ut som han gjorde i TV-soffan och Maria och jag vart förtjusta direkt. Han verkade ju vara himla rar. Sedan hörde det bara till hyfs och fason att kila fram till honom när han agerade DJ och visa sitt deltagande. Jag var framme några gånger, kanske allt oftare när alkoholintaget tätnade likt en dimridå i mitt blod, och det skulle inte förvåna mig om jag kom med diverse korkade musikönskningar. Mest med tanke på ställets mentalitet.

Men för fan, för att komma till poängen någon jävla gång, så kom H fram där i det vita rummet alldeles exalterad av musiken och kanske annat.

-Vet du vad det här är för något? utbrast han.
-Njae?
-Det är Ratata med Drömmar! Den är underbar.

Nu vet jag inte riktigt om det var exakt det här som sades, men på ett ungefär i alla fall. Och det som följde var att H satt jämte mig och brast ut i skönsång tillsammans med Mauro Scocco. Det var riktigt roligt, H kan verkligen konsten att se ut att må förträffligt med massvis av livsglädje och jag hoppas att det inte alltid bara är en fasad. Helst att det aldrig är det, men jag vet väl själv hur det är. Och visst tyckte jag mig skönja en bekymmersam glimt i hans ögon någonstans långt där inne.

Jag kommer i alla fall ihåg i vilket stycke H sjöng med, och efter den där kvällen så såg jag till att ladda ned Drömmar med Ratata.

Och du bär på så mycket längtan,
jag kan se den i din blick.
Alla drömmar som du hade
och den verklighet du fick.
För sanningen är en svår vän att leva med,
för han öppnar dina ögon för sådant som du inte vill se.
Men en dag kanske vinden vänder,
ja det kommer en ängel och knackar på din dörr.

Och på något sätt så fylls jag av hopp. Jag skall inte förneka att jag skrattar en del så där allmänt åt händelsen, eller låten. Men det kändes så bra på ett konstigt sätt.

Det är så lätt att nästan glömma allt bra som omger en. Alla nya trevliga människor jag fått kontakt med här uppe. De är så jävla snygga också, och jag trivs med att omges av vackra människor. Och nu skall jag röka med Sara.

Tack H.