Det visar sig alltså att det blir allt mer vanligare att företag som gör nyrekryteringar väljer att granska sina jobbsökande med hjälp av olika källor - bl.a. google.com. Där kan saker som extrema politiska åsikter, bilder som framställer Dig i olämplig dager eller förtal av helt klart inflytelserika människor, (appropå att Åsa Hagelbäck, kommunikationschef på IOGT-NTO, fick lämna sitt jobb efter att ha anklagat Lasse Berghagen för att ha köpt porrtidningar på en mack) utesluta Dig som kandidat till ett jobb.
Gillar du att ta ut svängarna på din blogg eller på MySpace? Tänk dig för. En alltför hård ton eller vågade bilder kan bli ett hinder i din karriär.
(Dagens Teknik v. 7)
Det där är ju jävligt svårt alltså. Hur skall jag veta vars andra drar gränsen till vad som är en ok attityd i min blog? Samtidigt som jag tycker att det är helt förståeligt att man kollar upp personer som kandiderar till ett jobb så beror det liksom lite på hur pass långt man kan tänka sig gå. Om jag t.ex. kommer ut som en nyutexaminerad kriminolog och söker mig till olika arbetsplatser, skall jag då uteslutas för att jag vid ett flertal tillfällen öppet skrivit om min psykiska ohälsa eller mina inte alltid sunda alkoholvanor?
Vad tycker Du? Hade Du kunnat tänka Dig att radera Dina dokumentära saker som blog, MySpace eller what so ever, i syftet att satsa på en hederlig karriär?
3 comments:
Våga vara! Skit i karriär. Det är bara äckliga pengar ändå. Skit i det, man behöver inte vara kapitalist för att vara bra. Säg vad man vill, skit i allt, och... Skit i allt. Det är koolt att inte bry sig. :)
Till skillnad från Eriks (något ironiska?) raljering så tycker inte jag man ska skita i karriär - om det är något man prioriterar. Jag jobbar med en av mina hobbies och ser därför inte särskillt blodigt på min karriär. Eftersom den, nästan, tycks sköta sig själv så länge jag ser till att ha kul och göra det som intresserar mig. Karriär för karriärens skull är jag dock skeptisk till.
Min inblandning i rekrytering är att då och då hålla intervjuer för att bedömma en persons tekniska kompetens och lämplighet. För detta syfte tycker jag det är ganska ointressant att kolla upp en person online. Om kandidatens CV ger intrycket av att det är en internet-aktiv person så kanske jag skulle ägna det några minuter men i det stora hela så försöker jag att inte ha förberett mig mer än att läsa CV så att jag har några huvudpunkter för intervjun.
Att anställa en person är ett relativt stort åtagande med nuvarande lagstiftning och därmed så fokuserar jag alltid så mycket som möjligt på personen och försöker få en så bra uppfattning som möjligt om ödmjukhet, prestigelöshet, teknikintresse, nyfikenhet etc. Detta för att IT-industrin rör sig så fort. Jag anställer hellre en person som är medveten om sin kompetensbrister och har en plan för att åtgärda dem än en person som inte tycks behöva lära sig något nytt. Detta för att den senare personen i praktiken inte existerar med dagens teknikutveckling.
Trots den rigida anställningslagstiftningen så har arbetsgivare fortfarande en säkerhet - provanställningsperioden. Så, summan av min kardemumma är: om personen känns bra provanställ, eventuella galenskaper bör ha trätt fram inom ett halvår. Det är förstås viktigt att inte anställa och sedan "glömma", under de där första sex månaderna är det inte bara extremt viktigt att andra kollegor jobbar med den nyanställde för att skaffa sig en djupare förståelse för om personen är lämplig, det är också extremt viktigt för att den nyanställde skall känna sig välkommen och omhändertagen och därmed knytas till företagskulturen.
Personer som trivs jobbar och mår bättre - och bygger antagligen en karriär på kuppen. Medvetet eller ej.
Erik - Men heil och hå på dig.
Mårten - Tralala, jo men jag håller nog med dig trots att jag inte riktigt är så insatt i sådant där tjafs - än. Men just att jobba för en karriär tycker jag ändå är helschysst. Varför skall det vara så pinsamt nu för tiden att vilja lyckas?
Post a Comment