Fortfarande helvetiskt trött. Jag förstår inte var all min energi tar vägen numera. Jag går inte och lägger mig lika sent som tidigare, om möjligt något undantag. Jag har inte gått upp tidigt om dagarna. Vi har inte många föreläsningar i plugget heller. Så vad är det då som norpar min energi?Fast...samtidigt så har jag egentligen inte haft någon vidare energi över huvud taget de senaste åren. Jag har länge gått runt som en sliten ungdom som misshandlar sin kropp utan att oroa sig över konsekvenserna som komma. Visst kan jag vara en ettrig liten skit, men det är ju mest för att värja mig mot allt och alla. En överenergi som någon gång tar slut. Och visst ser jag sliten ut.
Min hy är dålig, jag är dålig, mitt humör är dåligt. Det är många gånger under de senaste dagarna som jag egentligen velat ställa mig tvärt där jag går och brista ut i tårar, dölja ansiktet i händerna eller bara falla till marken med huvudet mot en sten. Kanske...men samtidigt inte. Och inte på det viset, såklart. Den eviga blodsutgjutelsen gör inte saker bättre, jag börjar bli orolig. I natt drömde jag om blod. Ett rum med blod sipprandes genom dörrspringan. Ett avlopp fullt av blod.
Fast så var jag idag och tittade på lägenheten i Solna. Ibland känner man direkt om man kommer att trivas eller inte, och det kändes på sätt och vis sådär. Vägen dit kändes sådär...folket jag mötte kändes sådär. Men jag tror att jag känt mig väldigt trygg här på Kungsholmen. Förmodligen blir det bättre när jag släpar mina ägodelar till Solna, sätter mig ned, andas ut och känner att det faktiskt kommer att fungera mer än väl.
Senare tog jag pendeln till t-centralen och vidare för att visa mitt händiga jag. Det var skönt att ha sina tankar i något annat än det vanliga.
Men ibland önskar jag mig något helt annat.
2 comments:
Jag älskar ditt sätt att skriva! Jag känner igen mig och blir avundsjuk att jag inte kan sätta ordpå mina känslor på det vis du kan! :-)
Tack så mycket Carola, det gör mig extremt glad och tacksam.
Det jag mer kan säga är väl att jag inte riktigt tror på det där att man inte kan. Är man bara tillräckligt öppensinnad för det man vill skriva, och i det här fallet vågar gå ut med saker officiellt, så är det nog bara fantasin som sätter gränser. Att färgsätta med ord är väl måhända en konst i sig, men det är ingen otillgänglig eller omöjlig konst. Och dessutom en smaksak. :) Men riktigt roligt att du gillar mitt sätt att skriva!
Post a Comment