Eg gidder ikkje noe mer

Oh what a day. Jag är riktigt trött. Och ändå har inget hänt.

Igår spenderade jag kvällen med att dricka körsbärsvin, lyssna på punkrock och sitta horisontellt i soffan medan jag lirade lufttrummor med armarna sträckta mot taket.

Idag steg jag upp strax efter 08:00, bryggde kaffe som smakade avskyvärt och gjorde mig i ordning. Packade mina saker och gick till bussen som tog mig till universitetet. Efter många om och med så fick vi reda på att vår föreläsning som skulle börjat 10:00 sköts fram till 14:00. Jag satte mig med två tjejer i ett grupprum i biblioteket, det resulterade i mycket snack och lite plugg innan vi åt lunch och sedan återvände till E10 vid 14:00.

Bytte nummer med den tredje tjejen och tog sedan bussen hit. Kom på att det vore skönt att kanske inte leva i sin resväska och lade ut kläderna i hyllorna och hängde upp lite på galgar.

Förstår inte, men jag är så sjukt jävla slut i kropp och själ - fortfarande. Känns som om man aldrig får någon vila över huvud taget, trots att så inte är fallet. Borde egentligen ha ringt ett samtal ikväll; pratade med Sillen över msn och han sade att han visste en etta som kanske är ledig i Stureby för 3000 kr i månaden. Och det vore ju skitbra, tror jag. Men fan, jag orkar inte. Och hur jobbigt är det att ringa ett jävla samtal egentligen? Fast jag skulle iofs ringa A som visste om den var ledig, eventuellt få nummer till B som förmodligen då ger mig numret till C.

Som sagt, jag orkar inte. Om jag bara kunde få låna lite jävla kraft eller vila ostört.