Trötta ögon

Min Last.Fm verkar ha gått i kras och själv mår jag inget vidare just för stunden. Känner mig oerhört otillräcklig, varför vet jag inte. Vilse likaså. Det är som vanligt med andra ord, antar jag. Läppar som bränner, tårar som faller omotiverat och ögon som svider. Inget extremt, för jag är ok och läget är liksom stabilt...

...tror jag. Men det känns som om mitt liv går baklänges. Jag vet inte vad som är värt något, vad jag själv håller på med. Om det betyder något. Och det känns verkligen som att jag kan komma att befinna mig här i alla evighet. Om någon hade tagit min hand på rätt sätt så hade jag förmodligen brustit ut i skälvande tårar och helst velat vända bort mitt ansikte, men samtidigt hade det varit så skönt.

Ibland, eller rätt ofta, så tänker jag på människor som betyder något för mig. Undrar vad de tänker, hur de mår, vad de gör. Tänker på vad de tänker om mig. Är jag bra, är jag dålig? Och egentligen spelar det väl kanske ingen större roll. Men på sätt och vis gör det det. Det känns som något slags kvitto på att det jag ger, ger något tillbaka. Om det jag ger är värt att ens ta.

Jag och mina dilemman. Jag borde nog söka mig till sängen och sova bort tankarna just nu. Imorgon skall jag hålla mig borta härifrån en stund på eftermiddagen/kvällen då en ny visning äger rum. Har ingen aning om vad jag skall hitta på, det känns tråkigt. Om det är någon som har något förslag så hojta till.