Svullade precis i mig 1000 kg stuvade makaroner, lade mig på magen och rullade lite för att packa och lugna magverksamheten. För att låta något annat rinna som en svart flod i mina ådror.
Hur håller man egentligen en låga vid liv?
Har fortfarande inte brutit ut något. Kanske kommer det senare ikväll när den svarta floden svämmar över. Jag blir förvånad om det aldrig bryter ut. Jag känner mig mest betänksam. Det var skillnad den här gången. Jag kom på det igår på väg mot Zinkensdamm. Jag hade nästan börjat planera. Och nej, det handlar inte om några stora planer. Min tankeverksamhet innefattar aldrig stora planer. Men si sådär två månader framöver kanske. Det har jag aldrig gjort förr. Drömt har jag gjort, men inte planerat.
Men jag glömde. Och det som hände var bra. Bäst för alla, och då tänker jag inte enbart på två personer. Jag vill aldrig hindra blommor från att blomstra. Så är det bara.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment