Drömmar

För inte så länge sedan så fick jag klart för mig att den största andelen av människor faktiskt inte kan återberätta sina drömmar. Att, när man frågar "vad brukar du drömma?", så får man svaret "jag drömmer aldrig". Vilket iofs inte är fallet, men jag antar att det känns så när man inget kommer ihåg utav sitt drömmande.

Jag kommer i stort sett alltid ihåg mina drömmar, och kan återberätta dem till in i minsta detalj. Färger, känslor, ansiktsuttryck o.s.v. Jag har alltid trott att alla kunnat göra det, men tydligen inte. Detta är ju dock både på gott och på ont; jag drömmer huvudsakligen inte om några muntra saker utan snarare tvärtom. Jordens undergång, misär, blod, knivar, otrygghet, svek, förlust av nära & kära och allt vad det innebär.

I natt hade jag en omfattande dröm om min fd. styvfar. Förmodligen eftersom jag fumlade igenom en massa gamla minnen och intryck när jag skrev Käre styvfar. Det var inte roligt vill jag lova.

Om jag hade varit en förmögen regissör, däremot, så kan jag lova Er att jag hade haft en hel del fina koncept till dramatiseringar att bjuda på. Svåra, mörka och djupa apokalyptiska filmer hade det blivit. Helt i min smak. Det blir nästa projekt.