Kattjack.

Silver ligger och pressar sina små nätta tassar mot min arm. Klorna sticks in lite då och då i huden och jag blir påmind om att jag alltid gillat känslan av trampdynor med klor som naggar mot skinn. Det gör att jag känner mig trygg, men gör mig även medveten om att jag kan ge någon trygghet tillbaka. Om inte en människa så i alla fall en kattjävel.

För första gången under min storstadsvistelse så kände jag ikväll så där på riktigt att jag vill komma hem. Åtminstone en liten stund. Jag skulle till och med kunna tänka mig att enbart vara där kvasifysiskt. Gå genom rummen, sätta mig mitt emot mor vid köksbordet när hon öppnat kylskåpet om natten eller viska saker i min tigers öra. Fastän de inte hade varit medvetna om min närhet.

Nu vill jag nå saker som gör mig gott.

Mina ögon tårar sig en aning. En snordroppe föll precis ned på min The Stooges-tshirt som storebror gav mig, men än har inte något brutit ut. Förutom ett gäng djupa andetag och något tårfyllda ögon när jag shoppade prinsesstårta, choklad och Coca Cola på vägen hit. Jag ville säga till herren i kassan vad som precis hade hänt så att han inte tog mig för antingen ett supersize me-fetto eller bulimiker. Men jag hejdade mig, drog kortet och skyndade vidare.

Nu tänkte jag försöka somna i den här röda och mjuka soffan. Jag tänker inte borsta tänderna. Och jag hoppas att det blir en lugn insomning - sminket är ämnat att återanvändas imorgon.

Allt annat kan ta sig i skitan, fuck it. Fuck fuck, fuck shit, fuck that, fuck off, fuck up, Fritiof. Fuck off och Carmenfitta. Jag vill ha tourettes! Jag vågar!

Men jag är ok. Och jag hoppas att Du är det med.
Nu är jag mest trött och fryser. Och oerhört ensam.