Käre styvfar

Jag satt på kökssoffan som var klädd med blå- och vitrutigt tyg. Iakttog mannen som satt mitt emot. Han var min styvfar, mitt hatobjekt. Med urfårat heroinansikte, skäggstubb och rufsigt, råttfärgat hår. Jag ville kräkas när jag såg honom. Hans händer var grova, och så länge han jobbade svart som bilmekaniker så var hans nedbitna naglar och händer solkiga av olja som inte gick bort med tvål och vatten.

Han visste precis vad för saker som irriterade oss andra i huset. Han var sluskig, äcklig och ett avskum. De få gånger jag satt ute i köket och inte gömde mig på mitt rum fick man bevittna en människa som kunde konsten att förpesta en fucking tillvaro.

Han slängde alltid upp sina fötter på en av rottingstolarna runt matbordet medan han tittade på vår lilla vita frukost-tv. Det räckte att se dag efter dag för att reta gallfeber på mig. Gärna med en öl framför sig, och knäckebrödsskivor med fem lager ost på. Han brukade kalla mig för sulätare när jag tog en och en halv skinkskiva på smörgåsen. Och där satt han med fem jävla lager ost. Dessutom kallade han det för "knäckis". Han sade det på ett sådant barnsligt sätt att jag ryser än idag när någon använder sig av samma uttryck.

Han tyckte om att dricka öl, som jag gör idag. Men efter varje klunk gav han ifrån sig en sådan där njutningsfull suck som man gör när man dricker svalkande fläderblomssaft en varm julidag, och han visste att det var irriterande. Han gjorde det för att retas. Han brukade även suga på tänderna så att han lät som en jävla gnagare.

Vi vantrivdes, min mor, min storebror och jag. Vi brukade sitta vid köksbordet innan han kom hem och prata. Ibland pratade vi om hur skönt det skulle vara att bo utan honom, och det var säkert fem-sex år innan mor lämnade honom. Rätt som det var öppnades dörren, och det som kom att reta oss värst de senaste åren. Han visslade. Som om han kallade på en hund eller något, för att säga att ”nu är jag hemma”. Min bror och jag gick direkt in på våra rum, och lämnade mor kvar i köket.

Några år senare vittnade jag mot aset.