Vi som vill dö.

För att komma tillbaka till det där, som sångerna framkallade i mig...jag vet att folk finns där för mig. Men inte här. Och det är det som spelar roll nu. Jag har ingen här i närheten. Det ligger en brud två meter från mig som jag känt sedan sexan i högstadiet, och jag kan inte ens med tårfyllda ögon väcka henne för att söka tröst eller trygghet. Eller kramar. För jag vill inte. Istället sitter jag här och försöker hålla andan medan jag trycker handflatorna mot tinningarna. Kvider ljudlöst medan jag gång på gång håller på att sätta i halsen. Men det är bara till att kväva.

Varför kan inte någon ge det jag vill ha eller behöver? Även om jag aldrig tänker ta det steget själv, så förstår jag verkligen att folk kommer till det stadiet då de inte ser någon annan utväg än att släcka lågan för alltid. Ja, jag förstår de personer som resonerar så. Jag bryr mig inte ett dugg om det är egoistiskt, som många säger. För det är fullt förståeligt.

Jag vill dö. Det finns många tillfällen som påminner om det här, då jag skulle vilja lämna jordelivet och den här plågan. Särskilt när man sitter så här som jag gör nu. Att sitta och pressa fram tårar tills det inte finns mer, tills man får huvudvärk och däckar, det är inte värdigt. Att sitta så ensam är inte värdigt. Fy fan vad man avskyr det när man haft det så några år. Om det hände någon enstaka gång, så visst...

...för cirka ett halvår sedan så stod jag i Tvååker i vårt uterum och rökte. Tittade som vanligt upp i det svarta och på alla stjärnor. Tänkte på mina tabletter i nattduksbordslådan. Jag grät, i vanlig ordning och tänkte så här. Tungt är det. Jag kom snabbt fram till att jag skulle försöka överdosera så grovt som möjligt, men först skulle jag skriva ett brev. Jag skulle skriva ett brev till mina kära mor och lägga på min huvudkudde. Började dikta ihop början på brevet, men det tog inte fyra minuter innan jag bröt ihop, på nytt, och släppte idiotin.

Att jag ens funderade på att lämna min mor.

Det sticker in nålar i min ryggmärg. Jag är jätteledsen. Men som jag uttryckt innan, så blir det nog bättre om en stund. Jag skall sova. Och måste skärpa till min hjärnverksamhet till imorgon och plugga, GX 4 på måndag. Hej och hå vad roligt vi har.