Bitch.

Varför skall man vara så jävla trevlig jämt och ständigt? Jag skall inte säga något, jag försöker i mångt och mycket vara tillmötesgående, även när det egentligen inte ens är befogat, men jag är rätt så trött på det. Jag tycker att det är fint att bli ansedd, och anse andra som en sympatisk människa, jag blir själv orolig och stressad när folk är omotiverat otrevliga och bitchar med folk. Även fast det i sig ibland faktiskt kan vara jävligt festligt, kommer till det senare i texten.

"Hej, jag tycker att din blogg e bra!" Mhm...ja men fan vad käckt. Det värmer, tack och allt det där, you know. "..." Ja? Var det något mer? "..." Du vill att jag skall säga att din blogg är bra, att du skriver himmelskt världsfantastiskt och oj, jag länkade till din blogg på min sida? Men det gör jag ju inte? Hmpf, och så skall man känna sig bad för att man inte skänker bekräftelse, men jag skall be att få tala om att jag är inget jävla välgörenhetsorgan! Jag är lika dum, grå och tråkig som alla andra liksom, halli hallå.

-

Ja. Jag är en rätt så reko tjej faktiskt. Jag brukar hålla upp dörrar åt folk, plocka upp saker som tappas, ge folk komplimanger som jag tycker förtjänar det, uppmuntrar folk...jag ser folk, det är faktiskt inte alla som gör. Jag är så jävla duktig. Men! Ibland, så blir jag bara stygg. Jag tycker om att småjävlas lite med folk, jag busar, jag kan bitcha lite omotiverat om jag känner för det. Ja, jag kan vara en riktig liten ungjävel om jag så vill. Den enda tumregeln jag faktiskt har är att aldrig kränka någon (som inte förtjänar det), aldrig gå mot personangrepp och inte såra någon. Märker jag att jag går över gränsen, så ber jag genast om ursäkt, och retirerar med mina trupper. Och det handlar oftast bara om att jag är full och vill ha lite kul.

En gång när Tina och jag hade stått och smekt Kenneth, vår trästaty på Upstairs, så kom en kille fram. Jag började helt plötsligt prata engelska, och stod och pratade med killen en hyfsad stund. Till slut blev jag bara trött på det, och sade "Ursäkta mig min herre, jag är inte alls från England. Det var bara på skoj. Hihi?"
Jag fick en fet utskällning, det där var ju faktiskt jävligt onödigt och hejsan svejsan. Och så avslutade han med:

Herre: Vill du ha en vän?
Jag: Nej tack, jag har det jag behöver.
Herre: Vill du ha en pojkvän?
Jag: Hm...nä.
Herre: Vill du ha ett knull då?
Jag: Nej?
Herre: ...bitch!

Vad är det för sätt?! Herregud. Inte konstigt att det är krig här i världen.

Peace out.

// Förresten. Ika och jag är inte bara stygga, vi är snygga också.