Hey Fredrick!

Sitter och är extremt röksugen. Mina tog slut på jobbet, och då mitt extralager här hemma (mors cigaretter) är slut så känns det rätt kört. Men jaja. Det är ett nödvändigt ont att lära sig att stå ut med saker som inte riktigt är som man vill.

En blick på Skräpclownens blogg, och samma där. Jag gav precis ifrån mig ett skratt med tre tillhörande tårar, kliade mig en snabbis på magen samtidigt som jag tänkte på hur dum man är som människa. Ibland tappar jag min förmåga att kunna skratta åt mig själv och då blir allt så jäkla sentimentalt. Men jag ler nu, straffas för att jag som vanligt tuggat sönder underläppen och då såren vidgas och svider, men jag ler likväl förbaskat. Det känns skönt att kunna le när man tänker på sig själv och begrundar ens eget sätt att agera och reagera.

Antagningsbeskedet uppdaterades idag, och jag står tydligen som reserv till Kriminologi vid Göteborgs Universitet också, samt är antagen till Sociologi i Stockholm. Jag hoppas att jag hittar boende. Men så återstår nästa problem...jag är känslomässigt aprädd för Stockholm. Det kan bli så jävla fel. Men så borde jag också släppa på alla spärrar och våga göra fel. Ja.

Det måste jag...därför går jag och snor en cigarett av mors sambo nu. Våga göra fel!