Sunday, December 31, 2006

En natt jag drömde...

Natten till idag drömde jag om David (som jag för övrigt till slut lägger upp en länk till efter ett jävla hattande fram och tillbaka. Cred till hans sätt att skriva och sitt utvecklande i språket som jag inte kan undgå att beundra, språkfascist som jag är).

Vi var på en fest tillsammans, och förmodligen där som ett par. Jag trivdes, som förr, och det var en kväll som inte var helt utan kramar och kyssar. Senare på kvällen skulle en nylanserad film visas på festen och det visade sig vara en skildring av Davids liv, producerad av densamme. På något konstigt sätt så visste jag att han fick sms hela kvällen av olika flickor, men det är dock inte likt mig att ställa till en scen. Och vi var ju där tillsammans. Efter en stund var han försvunnen och jag gick runt för att leta efter honom. Var jag än kom så hade han precis varit där och berättat för varje herre han stött på att han var aftonens kung, då p.g.a. den storartade filmen som snart skulle visas. Jag förstod inte vad han höll på med, och fortsatte mitt letande bland allt folk. Jag kom in i en sal där hans film gått en stund, och jag ställde mig och tittade på duken en stund. Jag kom mitt i uppläsandet av brevet från en tjej. Djupa, känslosamma och längtande meningar till hennes käre David. Mitt sinne krampade allt eftersom och jag började gråta alltmer intensivt för varje ord som lästes upp. Och det fanns ingen där för mig. Jag ramlade runt bland alla människor i mörka rum och sökte desperat efter honom, för att efter en stund få reda på att han lämnat stället med en tjej. Och han kom aldrig mer tillbaka.

2 comments:

Anonymous said...

Blä, det suger verkligen att drömma såna där drömmar..mest för att man vaknar på dåligt humör och det kan vara svårt att skaka av sig det sen.

Jane Doe said...

Absolut. Hjärnspökeri när det är som värst!