...framåt kvällningen satte jag igång med att röja på mitt rum. Mitt rum är mycket litet, och jag förstår verkligen inte hur man kan stöka till det så mycket på en sådan liten yta. Jag slängde massvis med skräp och saker, hängde upp kläder och gick med kläder till tvätten. Satte på lite schysst musik och gled med dammtrasan över de flesta ytor. Slappade liten stund vid datorn, och fortsatte sedan med att röja, sortera och rensa bland saker. Rätt som det var så hittade man något man inte sett på länge, var tvungen att titta lite på det för att sedan sätta sig ned vid datorn och skriva till någon på msn om sitt uppskattade fynd, och sedan fortsatte man med städningen igen.
I sluttampen satte jag på lite härlig bossa och kände mig nöjd över att ha gjort så fint i mitt rum. Innan jag började med kvällsmaten lite över 23:00 så drog jag fram dammsugaren och svepte noggrant över golvet i mitt rum. Stuvade lite makaroner och värmde några köttbullar när herrskapet kom hem. Det var skönt med lite sällskap. Jag hade precis öppnat en välförtjänt öl och njöt av cigg lite då och då. Tände en rökelse i mitt rum, varför jag nu i hela friden gjorde det. Jag brukar inte syssla med sådant, vanligtvis kallar jag det fånigt och fnyser lite bondflickeaktigt.
Nåväl, nu sitter jag iaf här med den sista ölen för natten. Och jag känner mig faktiskt nöjd med dagen. Den slutade så mycket bättre än den började. Och så mycket bättre än gårdagen som verkligen var crap. Jag vart glad och hype:ad av att städa. Jag hittade mina sedan länge borttappade nycklar, gamla vykort från farfar som gjorde mig så fruktansvärt rörd då han jämt skrev hur jag var hans favorittjej och hur mycket han saknade mig, var han nu än befann sig. Brasilien, England, Stockholm...
Jag satte mig även vid pianot lite tidigare idag. Det är verkligen härligt, de senaste dagarna har jag åter funnit min plats framför pianot och iaf försökt att komma igång lite igen. Efter tio år kan man inte bara ge upp, känner jag. Jag är jätteglad att jag verkligen börjar spela lite igen. Det går segt, min kropp är stel och fingrarna inte lika vana längre, men det är bara att öva upp igen. Jag behöver inte bli någon Robert Wells, men för min skull så åtminstone behålla känslan. Det har blivit lite Ulrik Neumann, Michael Nyman och Beethoven. Heja.
En sak till som varit himla härlig ikväll är att jag tjötat med så många betydelsefulla människor, främst på msn. Det har värmt, och upprätthållit kvällens sköna stämning. Tack för fan.
Jag tänker på jättemånga nu. Vissa som är totalt avlägsna och andra som står mig väldigt väldigt nära. Jag hoppas att ni som läser detta och är en av dem, känner det. Känn det, nu. Just du.
Kram
M
2 comments:
jag tillät mig att känna.
det värmde.
Bra. :)
Post a Comment