Otyg är vad ni är.

Huttrande stod jag och sökte skydd mot regnet under en presenning. Himlen var mörk, och Trent Reznor stod på den stora scenen cirka hundra meter framför mig. Jag önskar som så många andra gånger att jag bara hade kunnat stå och njuta av musiken, men icke.

Jag stod alldeles dyblöt och tittade oroligt omkring mig hela tiden, jag hade nämligen tappat bort alla kompisar och stod ensam bland en massa folk jag inte kände. Mobiltelefonen hade jag tappat en stund innan dess, och jag hade bara på mig ett linne upptill då jag skyddade min tröja från regnet. Tänkte att det vore skönt att ta på sig något torrt senare. Det droppade från mina hårslingor, och regnet på pannan begav sig nedåt och blandade sig med mina tårar.

Bakom mig, eller rättare sagt precis intill mig, stod ett par och grovhånglade till Nine Inch Nails muntra melodier. Tjejen stod med ryggen mot min, och hade det inte varit för att det var så trångt överallt under regnskyddet så hade jag flytt från dessa äckligt påträngande juckningar.

Pianoslingan som inleder Something I Can Never Have kände jag så väl igen, nu nådde mina ledsamheter kulmen och tårarna trängde sig fram mer och mer intensivt. Regnet nådde nu min taniga och frusna kropp och några blixtrar lyste upp himlen samtidigt som man kunde se Trent på storbild. Vilken dekadent harmoni. En liten bevingad djävul kom flygande genom folkmassorna och satte sig på min ena axel.

På vägen till tälten möter jag människor jag inte vill titta i ögonen. Jag kände mig liten, jag var nedkyld och min ångest växte sig allt större och större. Ibland önskade jag att en lång kille med lagom grova armar skulle stoppa mig på vägen, ta med mig till hans tält och sedan värma mig med sin kropp till morgonen. Jag har alltid gillat att drömma.

Jag hade hela tiden koll på folket runt omkring mig, och till slut kom jag fram till tälten. Gick från det ena falkenbergslägret till det andra, men där fanns aldrig något folk för mig. Satte mig med en bekant i regnet i en brassestol, men det dröjde inte länge förrän jag satt där ensam då han skulle gå med en tjej och knulla henne i tältet. Jag gick tillbaka till ett läger jag varit i precis och frågade efter Jossan, men hon var inte där.

-

Några dagar innan anlände jag till ett soligt Hultsfred. Jag hade fått tag på biljett dagen innan jag stack, och fixade snabbt skjuts upp med en gammal klasskompis. Efter många om och men fick jag även sovplats hos kompisar i en husvagn efter att ha gått runt med min blygsamma packning en stund och pratat lite med vänner, så det började kännas rätt så bra. Jag hade glömt sovsäck, liggunderlag och tåliga kläder. Jag hade mens.”Mia, jag har lugnande med mig, så tveka aldrig att ringa om du behöver, ok?” sade min fd. klasskompis Yasmin. Oh, happy day.

När jag var inne på min andra dags festande så ringde jag upp en internetkompis som hade varit skitkul att träffa, och efter att ha hittat varandra så gick A och jag en promenad. Jag gick sedan med till hans tält och satt en stund och pratade med de andra som hade sina tält där. Jag sov hos A, han höll om mig hela natten och sexet uteblev då jag för det första väldigt ogärna knullar vem som helst på festival, och för det andra så kändes det som världens mest ofräscha grej just på festival. Hittills har jag mest varit intresserad av att supa skallen av mig, ha jävligt kul och titta på uppträdanden.

Nästa natt sov jag hos honom igen, och jag tog honom fortfarande inte på kuken, eftersom jag inte kände för det. För jag kom på för några år sedan att det är OK, man behöver inte ta en kille på kuken om man inte vill. Sedan får killen ifråga skylla sig själv om han slösar sin tid på att smeka en liksom. Tough luck. Hur som helst, jag trivdes med A. Han värmde mig, kramade om mig och var en väldigt vettig människa. Han vände inte ryggen till när jag inte ville ha sex.

-

Och så tillbaka till den där sista dagen, och efter att jag lämnat Nine Inch Nails och frågade efter Jossan. Jag rökte som en galning medan jag flummade runt bland alla tälten. Min ångest tog iväg mig på äventyr och synvillor, den bevingade lille djävulen flög framför och hade mig i koppel. Så fick jag för mig att gå till A. Jag var inte riktigt säker på att jag skulle hitta till hans camp, men jag gjorde ett försök. Villade dock bort mig totalt och gick tillbaka. Ställde mig under ett träd och öppnade en öl som låg i min väska. Den var iskall av sommarnattens kyla, och det kom rök ur munnen när man andades. Jag tände ytterligare en cigg, och djävulen och min ångest tog mig med på freakshow. Folk stötte till mig, gick på mig, skrattade åt det, sade förlåt och jag kände allt i ultrarapid. Om jag bara kunde nå Yasmin och tugga lugnande.

Rätt som det var skymtade jag A. Äntligen! Jag sprang efter honom och slog armarna om hans hals. Han blev orolig och frågade om det hänt något, och jag förklarade hastigt medan hans kompis gick i förväg. Med tårar i ögonen sade jag att jag behövde honom nu, väldigt mycket. A skruvade på sig och sade att han var tvungen att festa lite med några kompisar som inte hade kommit in på området, men att jag kunde komma till hans tält vid halv fyra om jag behövde kramar och värme.

Sakta började jag gå igen, men jag hade ingen att gå till. Men plötsligt fylldes mitt hjärta av en liten gnutta hopp, och jag visste vars jag skulle gå. Jag stegade hastigt, kom ned för en liten backe och saktade ned en aning och spanade in över ett camp. Jag hörde skratt, men jag såg honom inte. Tänkte precis tränga mig på i deras festande och fråga efter min storebror när jag ser någon som stått och kissat vid en buske. Det var min storebror, och mina ögon fylldes av tårar. Han kom fram till mig och såg att något var fel. Hade vi haft en kärleksfull syskonrelation så hade han förmodligen slagit armarna om mig, men han frågade mer vad som var fel, och lade sin hand på min höft.

Det var otroligt skönt att hitta sin storebror, jag satt med hans gäng ett tag innan vi gick och såg The Haunted tillsammans. När vi gick tillbaka frågade bror om jag klarade mig själv. Jag kände på mig att klockan närmade sig tre-tiden, så jag skulle strax bege mig till A. Vi tog farväl, och jag ställde mig och rökte medan jag åt lite nachos. Jag frågade någon vad klockan var efter någon timme, och klockan var då 04:00. Jag gick med förväntansfulla steg mot A’s tält.

Utanför stod hans kompisar, och jag kände direkt att något var fel. De sade att han inte var där, men jag sade att han var i sitt tält. För jag visste. Jag bad hans kompis D att säga att jag var där. D kröp in i tältet och det tog en stund innan han kom ut. ”Njae alltså…han var så jävla sur”. Jaha? Men så tänkte jag efter. När D var inne i tältet hörde jag A säga ”du får väl hälsa på tjejen?” och då förstod jag. Jag stod och stirrade på D. han förstod att jag hade fattat, gav mig en kram och frågade hur det var. Jag sade att det var lugnt, men stod kvar och stirrade. Vad skulle jag göra? Skulle jag bli ursinnig och sparka ned tältet? Skulle jag krypa in i tältet och kramas med dem? D gav mig en kram till, jag sade att han var en schysst grabb och så gick jag min väg. Jag var i chocktillstånd. Gick med mina smutsiga converseskor i leran.

Vart jag svartsjuk? Nej, jag var inte kär i A. Men jag var totalt jävla rosenrasande och sviken. Det ofantliga förtroende han lyckats inge mig de senaste dagarna befann sig nu under mina skor, bland smutset. Han låg och knullade med en jävla tjej, när han lovat att finnas tillgänglig med en famn då jag verkligen behövde det. Jag tyckte att det var så jävla lågt, så jag gick i ren trans till husvagnen. Han vart alltså sur för att jag inte ville ta honom på kuken, så han tog första bästa? Det är sådant beteende som kan göra mig så fruktansvärt nere, och jag tappar allt hopp om att hitta en vettig jävla kille som faktiskt är lite finkänslig. Men nä. Var tjuriga då.

A och jag snackade om det när vi kommit hem från festivalandet. Vi löste det, och jag skulle åka upp till Uppsala och hälsa på honom. Kanske skulle vi bli ett par. Konstigt nog slutade jag höra av mig, och vi sågs aldrig mer.