Den senaste veckan

Julafton spenderades på jobbet. Gick upp lite efter 06:00, åt frukost med mor och gjorde mig sedan i ordning. Det röda läppstiftet åkte på, dagen till ära, och fröken Maria cyklade iväg till jobbet, fem minuter för sen.

Tiden gick fort och vid 10:30 satte sig min kollega och jag och åt frukost. Medan hon pratade så satt jag rakt upp och nickade till några gånger mitt i en konversation. En aning oartigt, men tröttheten smög sig sakteligen på mig efter bara två timmars sömn innan jobbet.

Resten av dagen passerade snabbt, och efter att ha bråkat en hel del med pat. 4 i några timmar, så fick jag lov att cykla hem vid 20:45. Jag hade då jobbat 13,75 h utan rast, förutom de gånger jag stod ute och rökte och svarade på sms. Bl.a. det missnöjda sms:et som drog ned även mitt humör en aning, men när jag väl kom hem så drog jag på mig min gröna klänning och en lång tomteluva och försökte vara en glad liten skit. Vi åt gott, delade ut några julklappar och spelade Sybarit.

På juldagen slappade jag medan jag försökte komma på vad fan vi skulle hitta på till kvällen. Till slut fick jag skjuts in till Falkenberg, anlände utanför Grand 20:45 och mötte upp mitt sällskap. Jag fick som jag ville, och fick ur mina kompisar ur kön till Grand. Istället satsade vi på en trevlig förfest och sedan utgång på något av ställena som inte krävde mongobiljett.

Min goda vän Malin, hennes pojkvän Micke från Stockholm, Erik från Stockholm samt jag gick till Malins fars lägenhet. Där blandade vi drinkar, jag öppnade en Kilkenny och vi satt alla och bekantade oss en aning. En stund efter så kom även Fanny, Sara och slutligen Karin. Där satt jag med fem som bor i Stockholm, och en som bor i Sundsvall. Tokigt värre, men trevligt var det och vi fortsatte med drinkarna och spelade Retro. Förfesten bjöd på massvis med skratt och trevligheter och fivetvis lite sedvanligt tjafs mellan Sara och mig. Vi älskar varandra, men har totalt olika åsikter och ungefär lika stora viljor. Men det var mest roligt tjafs, och vi visste när vi skulle sätta punkt. Om inte annat så gjorde andra det åt oss.

Vi gick den lilla promenaden in till stan och ställde oss i kön till Zätas. Den var lång, och den rörde sig inte över huvud taget. Efter tio minuter blev jag rastlös och otålig, och det var när även törsten slog in som jag sökte ögonkontakt med vakten och gestikulerade att vi var tre i mitt sällskap. En annan vakt lossade på repet, och vi smet förbi kön. Jag har aldrig gjort så där förut, jag har egentligen jävligt svårt för sådant där statusutövande men tänker samtidigt att man självfallet som stammis skall ha vissa förmåner.

Väl inne hälsade jag på lite folk och nästlade sedan in Erik, Karin och mig vid ett bord. Erik gick och beställde två öl till oss var, och när det blev min tur att bjuda så slutade det med tre Cuba Libre och tre Cosmopolitan. Sexor, givetvis. Karin samt Malin som sedan dök upp med hennes Micke och Frida som jag mötte i baren fick tjejdricka medan jag avnjöt rom och cola med Micke och Erik. Vårt sällskap hade det himla trevligt även på Zätas, och innan Malin och Micke avrundade kvällen såg jag till att tala om för Micke vilken underbar kvinna han fångat. Det var första gången jag träffade honom, och jag ville försäkra mig om att han är medveten om att Malin är above all och förtjänar att behandlas därefter. Micke själv verkade vara en riktigt bra kille, så det är inget jag misstror honom om. All lycka till dem.

Zätas stängde och vi kilade vidare till Harry's som den partyelit vi utgjorde. Mer öl skulle drickas och dansgolvet stampades en stund det med. Kommer inte ihåg så mycket mer förutom att A skymtades till vid vissa tillfällen, och jag var som vanligt världsbäst på att visa mitt ointresse. 03:30 kom min skjuts och jag åkte hem efter att ha sprungit efter Sillen då något verkade vara på tok, samt tog farväl av Erik.

Jag hoppas att mina party animals vart nöjda med kvällen, jag kände något konstigt ansvar om att underhålla mitt sällskap då jag är den enda som bor kvar här nere. Lite som en väninna, men ja, jag tror att det gick hem även att fira juldagen i Falkenberg!

Dagen efter, alltså på annandagen, så kom far och hämtade min bror och mig i Tvååker. Nästkommande fyra dagar spenderade jag alltså ute i V. Frölunda. Vi delade ut julklappar, jag försökte socialisera med min blyge halvlillebror på fyra år, det blev några rundor i Göteborgs affärer och även några timmar med min vän Erik.

Sömnen var katastrof. Då jag hostat som en galning i över en vecka nu så tvingade fars fru i mig Cociliana första natten. Den hade ingen som helst verkan, jag blev snarare piggare på det och fortsatte hosta lika illa. Somnade sent på min komfortabla tältsäng, och vaknade sedan vid 02:00, 05:00, 07:00 samt 08:00. Och så var det alla tre nätter. Cociliana kan ta sig i arslet.

Bygga lego är roligt, och otroligt nog lyckades min storebror och jag med inköpet av den bästa julklappen åt vår lillebror i år (till skillnad från tvärtom alla tidigare år). Han vart överlycklig när han fick en legobrandstation. När resten av herrskapet skulle åka och titta på bärbara datorer så lämnades jag ensam med min lillebror som besitter blicken som bara blivande seriemördare har. Men han är en rar gosse, ordentlig, tyst och skötsam. Vi hjälptes åt att bygga upp hans brandstation och det gjorde honom även till en glad gosse. Jag passade faktiskt på att ha ett vuxet samtal med honom, eller snarare en vuxen monolog. Där jag förklarade för honom varför jag inte kommit och hälsat på honom på sju månader, vars jag står i livet och div. annan skit. Tyckte det verkade lyckat.

På torsdagen skuttade jag upp ur sängen, klädde mig och sprang ned till lillebror och alla leksaker. Rent instinktivt tog jag gitarren som låg i fåtöljen i min hand och satte mig i soffan. Kände över träet och testade strängarna, samtidigt som jag med jämna mellanrum uppmärksammade min lillebror som frågade mig saker och ting och skulle visa leksak efter leksak. Det var nog över ett år som jag satte mig med en gitarr. Av det lilla jag en gång kunde så fanns knappt något alls kvar, men jag kom i alla fall ihåg hur roligt det är att sätta sig ned med gitarren och spela lite.

Lite senare skjutsade far in mig till stan då spårvagnsbanan krånglade ute i Tynnered. Jag skulle shoppa med Erik, men hann ta de värsta affärerna själv innan han till slut kom in och mötte mig. Shoppingen förbyttes till caféletande, vi kunde tänka oss en fika men inte på vilket ställe som helst. Till slut tog vi en fika bortanför Haga, och gick sedan genom Haga tillbaka in till stan. Det hade börjat mörkna och Hagas kullerstensgator lystes lite lamt upp av juldekorationer och lyktor. Vi tog några snabbtittar i vissa affärer, och när vi väl var inne i stan så tog vi några bärsa på 7:ans. Erik verkade på knepigt humör redan från början när vi möttes, och samtalen på puben var rätt bra. Vi pratade ångest och kärlek. Trubbel...ibland satt vi bara tysta. Men det var stämningsfullt på något vis.

Tillbaka till V. Frölunda vid 19:00-tiden, vi tittade på en hyrfilm och jag försökte sedan sova. Dagen efter spelade jag hundratusen olika spel med min lillebror och blev sedan hämtad av mor. När vi kom tillbaka på kvällen gjorde jag mig i ordning, och körde oss sedan till Varberg vid 19:00. Min bror och jag hade beställt bord på Harry's åt mor, hennes sambo och oss två. Det var som julklapp åt dem, och efter hade vi biljetter till Borat på bio. Vi åt gott, och de andra drack även gott då jag kände mig snäll och körde.

Filmen var bra, och sedan kom jag hem och mådde senare som jag gjorde. På msn började en full D skriva till mig och samtalet bekräftade en del beteenden hos folk, samtidigt som det bekräftade en del saker hos mig. Han avfyrade en hel del onödiga och hårda ord utan någon vidare eftertanke ibland, men samtidigt kändes det lugnt. Och dessutom sken det igenom att det när allt kom kring handlade om hans ärliga omtanke. Jag litar sällan på folk, jag tvivlar ofta på folks hängivenhet. Så jag är aldrig helt säker på folks avsikter, men D är väl en av de få som jag verkligen innerligt hoppas tycker mycket om mig och bryr sig, fast på riktigt. Och till och med tillåter mig att lita på, för det mesta. Det är jag som är skadad, så no offense.

Oh well, Gott Nytt År.