Ok, jag har typ gått och varit dum tant nu. Fick ett missbelåtet sms på jobbet och det kändes jävligt tråkigt att ha gjort en negativ inverkan på någons vardag, även om kanske bara för en liten stund. I alla fall om det är någon man tycker väldigt mycket om och bryr sig om, som nu var fallet.
Som när man säger en mening, budskapet missuppfattas och man typ känner sig uppgiven p.g.a. att det faktiskt kan såra och skada. Samtidigt som man inte vill ta tillbaka ett enda ord, slänga om bokstäverna eller svälja tungan. När man för en gångs skull känner sig välförtjänt eller rättfärdigad till att bli missuppfattad. Rättfärdigad till att göra fel. Fast när är man det, egentligen? Oh, silly me.
Det kanske vore en bra idé ändå att hosta upp strupen och hålla käft.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment