Första perioden av mitt liv jag upplevde ångest utan dess like var i Glommen. Sommaren efter mor separerade från Benny (det tog lång tid innan min psykolog lärde mig säga att mor separerade från honom, inte "vi") satt jag ensam i stort sett varje natt. Mina sömnvanor var inte bättre då. Någon natt gick jag till köket, tog fram en stor kökskniv och gick runt i huset med knivens egg och spets tryckt mot mitt vänstra bröst. Det var då jag bestämde mig för att aldrig ta livet av mig, och gick tillbaka till köket, satte kniven i stället och gick tillbaka till rummet och datorn, och skrev av mig mina känslor istället.
En natt mellan 02:00 och 04:00 tryckte ensamheten och tomheten i mina tankar och känslor. Jag gick ut i köket och tog fram en kycklingfilé ur frysen. Lät den tina, satte på risvatten och tillagade svartvinbärskyckling. Tog på mig den långa, svarta klänningen jag haft på mig på nians skolbal, dukade med finporslinet och ett kristallglas i finrummet. Tände sedan två levande ljus på bordet, och åt.
Fuck Tinas mat för fyra.
No comments:
Post a Comment